Aftonbladet – 5 juni 1857, sida 2

RIKSDAGEN. Rikets ständers första gemensamma sammanträde. Diskussion om jernvägsanläggningarne. De fyra riksståndens första sammanträde till gemensamma öfverläggningar på ett rum: på grund af det nyantagna stadgandet i S 46 mom. 2 riksdagsordningen, egde rum i går förmiddag. Samlingslokalen var riddarhussalen. Öfverläggningen leddes, enligt det nya stundlagsstadgandet, af ländtmarskalken grefve Henning :Hamilton. : Borgareoch bondestån-. cens -talmänsamt. presteståndets vice tålman (erkebiskopen är nemligen bortrest på per: raission) hade tagit plats i ländstolar på ömse sidor om landtmarskalken, de båda förstnämde till venster och den sistnämde till höger om honom. : Kring landtmarskalkens bord hade de fyra ståndens sekreterare tagit plats. Ståndens ledamöter hade, ehuru någon bestämd ordning i detta fall icke var iakttagen, grupperat sig så, att ridderskapet och adelns medlemmar hufvudsakligen tagit plats på de . k. grefveoch friherr-bänkarne längst fram i salen, presteoch bondestånden på den amfiteatraliska uppböjningen till höger, borgareståndets medlemmar till venster i salen. Salen var, under den stund då största antalet representanter var tillstädes, i det. närmaste fyld, dock utan att någon trängsel syntes uppstå. De tvenne främsta så kallade grefvebänkarne på hvardera sidan om skranket voro reserverade för talarne. En notarie. från . hvarje. stånd var tillstädes för utt, ehuru något prötokoll vid dessa sam? manträden ej egentligen skall föras, uppteckna hvar och en de till hans stånd hörande talarnes yttranden, Notarierna voro placerade vid borden innanför skranket. För placerandet af tidningarnes referenter var deremot, oa stadt hos hr landtmarskalken gjord anhållan om en bättre anordning, lika illa sörjdt som vid riaderskapets och adelns pleza, och till och med i så måtto sämre, att det dem på läktaren vanligen förbehållna utrymme var än ytterligare inknappadt genom det starka tilloppet af åhörare, som hade sig platser anvisade tätt invid referentplatserna och åstadkommo en för derag arbete ej litet besvärande trängsel. Landtmarskalken öppnade sammankomsten med ett enkelt tillkännagifvande af föremålet för öfverläggningen, och att densamma, på gru2d af ständens beslut, komme att omfatta jernvägsfrågan i sin helhet. Grefve A. E. v. Rosen ansåg det ieke vara utan sin betydelse att, då Sverges rikes ständer för första gången sammanträdt till gemensamma öfverläggningar, det skett för behandling af den för fäderneslandets industriella utveckling och framtida välstånd ojemförligea vigtigaste ekonomiska fråga, som någonsin blifvit dessa ständer till pröfning förelagd. Statsutskottets, i anledning af K. M:ts nådiga proposition angående jernvägsstamliniers utförande och dertill erforderliga medels anvisande, afgifna utlåtande, innefattade utan tvifvel relativt det mest gigantiska förslag till jernvägsanläggningar, som någonstädes framträdt, och kräfde så mycket mera den sorgfälligaste pröfning, som verkningarne af det beslut, hvaruti rikets ständer nu stanna, sträcka sig in uti den aflägsnaste framtid och komma att på denna utöfva den utomordentligaste inflytelse till fäderneslandets väl eller ve. Den omständighet, att tal. först i vårt land-på allvar väckt frågan om jernvägars anläggande här i riket samt mer än nDågon annan arbetat för denna tankes förverkligande, gåfve honom en: viss rättighet att nu äfven först yttra sig i ämnet. Statsutskottet hade tillstyrkt an tagandet och fastställandet vid denna riksdag af ett helt system för statens jernvägsanläggningar i mellersta och södra delarne af riket, och det skulle måhända synas mången vara hos tal. en inkonseqvens att motsätta sig ett sådant beslut, då han redan vid sitt första uppträdande i jernvägssaken gifvit ett utkast till ett jernvägssystem i landet och i jernvägskomiten varit med om uppgörandet af ett dylikt samt följaktligen borde förutsättas gilla. antagandet deraf i närvarande stund. Men han bad att få fästa uppmärksamheten på den skiljaktighet, som egde rum i ställningen af frågan, hvarigenom all motsägelse å hans sida försvunne. — Likasom, då man vill bygga ett hus, det vore nödvändigt. att försäkra sig om eganderätten till den grund, på hvilken man ämnade bygga, likaså nödvändigt hade det varit för tal. att försäkra sig omrättigheten till den jord, på hvilken de af honom tillämnade jernvägarneskulle framdräågas, och det hade båledes varit nödvändigt för tal; att närmare bestämma de linier, hvilka hat ämnade anlägga, på det att han i afseende å dem måtte få tillgodonjuta expropriationslagen. Det hade varit af denna anledning tal. uppgjort sitt system. Helt annat vore förhållandet med staten. Hon bebehöfde icke för tillgodonjutande af samma förmån vidtaga enahända utväg, ty för de linier, som vederbörligen beslötos, hade hon endast att, utah vidare omständigheter, expropriera den erforderliga grunden. Detta hindrade ej, att ett system för statens jernvägar kunde vara på förhand uppgjordt, hvadan tataren äfven ansett sig kunna såsom ledamot af jernvägskomiten i uppgörandet af ett sådant deltaga; men detta vore en regeringens angelägenhet, icke rikets ständers. Regeringen borde nemligen, då hon för ständerna framstälde förslag till vissa banors an-. läggande samt begärde medel dertill, hafva för sig klart, huru dessa banor ej bloit skola -hvar för sig gagna trafiken i landet, utan äfven huru de skola i sådant hänseende verka i ett framtida. sammanhang, antingen: inbördes eller. med andra: framdelestilltänkta banor. Ett sådant i tahken uppgjordt system vore likväl något helt annat än ett, hvilket af rikets ständer antagits och faststälts, hvarom nu vore fråga. Det förra kan efter sig företeende omständigheter och vunna noggrannare upplysningar jemkas, ja helt och hållet förändras: eller frångås, utan att sådant hade ringaste. menliga inflytelse vare sig. på. statsmakternas anseende eller enskiltes ställning. Så ej ett system, som grundar sig på statsmakternas beslut, hvilket till följd af sin natur bör vara bindande och följaktligen icke kan ändras, utan att både de beslutandes anseende kränkes samt enskiltes derpå grundade beräkningar och företag gå öfver ända, till dubbel skada för samhället. Talaren skulle följaktligen afstyrka rikets ständer att i närvarande stund antaga och fastställa något system för statens jernvägsbygnader, äfven om de föreslagna riktningarne för deamma egde hans odelade bifall. Så mycket mer måste han då göra det, när ban icke kunde annat än anse det af K. M:t föreslagna och af statsotskottet tillstyrkta system i vissa delar högst oriktigt och för fäderneslandet förderfligt, i stället att gagna och befrämja dess industriella utveckling samt höja dess krafter. I likhet med flertalet af reservanterna mot utskottets utlåtande, vore talaren af den åsigt, att hvarken vid denna eller kommande riksdagar några andra statsbanor böra antagas och godkännas är de, till hvilkas utförande medel kunna af rikets ständer tillika anvisas. Hvad åter anginge den uppstälda