Aftonbladet – 3 juni 1857, sida 2

EPUSOREN. Vi mena bär med epusör icke en person, som gifter sig, utan sor vill gifta sig,fastän den goda viljan icke alltid leder. till. något regultat. . Han bar dessutom för grundsats att dervid ströngt afse rikedomen, icke så mycket-på behag, på själsgåfvor; på talanger, som ej egentligast på mynt. För bozom är hvarje ung, förmögen flicka en vexel, och han uppbjuder hela-sitt-födgeni, för att få den på sig trasserad. — Häraf följer, att Kån till högsta möjliga grad uppöfvat alla sin älskvärdhets tillgängar; han kan le i tjugofyra timmar, antaget att en arftagerska så länge betraktar honom; endast genom olika läggning af sitt hår förmår han återge alla möjliga passioner från längtansfull tjusning till stormande -förtviflans,. hans öga — en epusör nyttjar endast i yttersta nödfall glasögon, d. vis: om ögonen äro af glans och färg att vinna på ett endast medelbart skärskådande — hans öga ega hemligheten af dessa bliskat, som antingen mörda en qvinnas lugn; eller också komma henne ätt dra på munnen; hans röst har i sitt våld hela registret från forte till piano — från den ståtligaste, mest högljudda emfas kan den sjunka ned till en hviskning, tyst, som en suck — mnär han vill, har han tårar i sin stämma, hänförelsens och jassionens tårar; han är alltid ytterst vårdad och städad i sitt yttre, vårdad med samrha omsorg som den maskin, hvarmed en ung mekaniker hoppas göra sin lycka; han saknör ingalunda talanger: han har grundligt studerat herr Axel Iwar Ståhbls produktioner itom?der glada vetenskapens område, öch är outtömlig i snill-rika gåtor, i små näpna anekdoter — han kan, om det gäller, sy bottnen i ett tapisseriarbete och har kallat till Hif-den halft utdöda konsten att klippa silugtter — han har, med åtskilliga af våra anseddare författäre-tillshjelpreda, författat trenne stommär till kärleks: qväden, hvilka; med någon liten lokalförändring, kunna användas till hvärje Särskilt, lämpligt föremål; han hår blutligen förtjusningens teofi på sina fem fingrar, och funderar emellanåt, då plånbokeh magrat nästan ända till genomskinlighet; atti Lacroixs stora salong Kålla-trenbe föreläsningar öfver detta intressanta, ämbej i hvilket fall han säkert hade, att påräkna en lika utvald som lysande samling af åhörare och åhörarinnor: Är det en fadereliet imoderlös ärftager