Aftonbladet – 3 juni 1857, sida 2

ljudfall. Epusören uppträder också med en mot dessa förhoppningar svarande tillförsigt, men lyckas icke alltid, äfven ort han nyttjar detgamla. stratagemet, att, i hopp att lättare bli hörd, vända sig till särdeles unga personligheter, hvilka i allmänhöt antigas vara, kanske mera af nyfikenhet än af tycke, böjda att förlofva sig... Men det finnes 14 å 15 års flickor, hvilxa redan äro qvinnor i kraft af sitt förstånc, och tämligen klart genomskåda ett dylikt hokuspokus. Förgäfves försöker då epusören till och. med mad hotelser om sjelfmord; den unga damen skrattar chonom midt i-ansigtet, då han svär att jaga en kula genom pannan. Och hon gör det med sådan yster glädtighet, att han till slut måste skratta sjelf. Epusören-invaliden, som försökt alla utvägar att bli rikt gift, ehuru icke en enda fört till målet, tröstar sig slutligen som gammal ungkarl med. åtskilliga i det pastorala stötande sysselsättningar. Han har en fönsterträdgård, som han vattnar ur en grön kanna ide mest.smånätta dimensioner och som ban sar med det allra älskvärdaste diminutis vum till kratta. Öfver blommorna hänger en häckbur med tveane kanariefoglar, dem han ofta med en suck betraktsr; Emellanåt går ban till spegeli och avskådar melankoliskt silt eget härjade anlete. Jag tycker att jig hela-mitt. lif: hvarje morgon varit densamme sony aftonen förut; och ändoök::. spegeln måtte vara en bedragarö,, utbrister han och vänder föraktligt ryggen åt. sin gamle förtrogne. Någon gång vakna stora, ehuru apos kryfiska minnen i hans själ. Detta inträffar merendels, då han händelsevis råkat tillssmnan med någon personlig et, som nyss gjort sitt inträde i verlden och litet tvekande ser sig om i densamma. Unge mann, utropar han då, ni vet icke ännu hvad det är för en njutning ätt i salongen värdnadsfyllt.helsa in Qvinna, som man i töte-å-teten kallar dw, Sådana ämnen äro städse välkomna: för den ge hoviseny och halfrodnande söker han 3öra gig underrättad huru ofta bnsådan lycka vedörfarite det öfverlägsna väsen banser frariÖr gig. Baht min unge vänl getmäler föd: spusören och stryker sigajelfbebagligtöm hakan, man räknar icke; man endast öfverslår). En epusör på öfverblifna kartan af våra bekanta fick slag och dog just då han höll på att besvara en annons om äktenskap, af ett giftaslyatet fruntimimer inlerbnad till Dagbladet.. Han gaf upp andan, i sista ögonblies ket trogen sitt-kall K. Kg: