Aftonbladet – 3 juni 1857, sida 2

en dylik personlighet, som blifvit spådd att tvåan skulle blifva hans räddning. Sedan den stunden -gjorde han tesök i alla hus med numer 2, i hopp att sammanträffa med hvad ödet ämnade honom i någon förstöga eller trappa; han ringde och knackade på öfver allt, ishopp att seden förutspådda träda emot honom. med. öppnade armar och. genast inlösa ett bysättnings-utslag, som hvarje ögonblick väntade honom; med den lilla ångbåten Tvåen gjorde han lustfärdpå lustfärd emellan Röda bodåarne och Riddarhusgrändet, och erbjöd..sig att.betala den ringa fraktatgiften för hvarje fruntimmer sova.såg förmöget ut, i glad aning atthan hadeframförsig skaparinnan af hans framtid; han köpte städse, vid alla: fruntimmerslotterier f för välgörande ändamål, lotten f:o2; i förutsättning att dymedelst göra sig bemärkt af den utan tvifvel täcka och rika konstnärinna, som så täckt, så rikt målade i silke och guld på en duk af stramalj. Upplöshingen af spådömen följde först. några år deref:er, då han af åtskilliga barmhertiga fruntivamer, som han älskat obarmhertigt; blef inlöstsi fribröd på Danviken och fick tummet n:o 2 Andra epusörer, som redan länge förgäfves försökt sin lycka i hufvudstedenj börja slutligen påstå, att det är helt och hållet utfiskadt i trakten af Stockholm, så vida man nemligen syftar högre upp, än till sådan fattigmansföda, som vänlig norss:öch strömming. De påminna sig, ett de flesta bruk äro belägna vid , vattenfall, och att det är just vid vattenfallen, söm : de största och dyrbaraste blanklaxarne stå att fånga (Epusörernas terminologi sinsemellan är just icke den finaste och bäst valda.), Dessa kärlekens probenreutrar utrusta sig derföre på bästa sätt, för att kunns göra intryck på landtliga sinnen. Någon gång förskaffa de sig till och med en eller annan.titel, för att med den tända ärelystnadens förtärande brand i landtliga tärnors oskuldsfulla hjertan. Ack! i dessa hjertans ännu obebodda kamrar blir em kammarherre så lätt herre Han beböfver knappt dyrka; hans nyckel, hans gyllne nyckel öppnar honom genast ingången till ett qvinnotyckes tabernakel; det han inpan kort fungerar som öfversteprest. Hur skulle man, van vid landtlifvets enformighet, kunna emotstå en uniform; hvilken dam, som omkring sig endast hört landskapsdialektens sträfva brytning, skall icke med tjusning öppnas örat för den ljufva, lena Stockholmskån med dess smältande tongångar, dess veka