Aftonbladet – 3 juni 1857, sida 2

Abl en häst! Jag.trodde: att det: var ett fruntimmer, och jag önskade lära känna henneg förmögenhets-omständigheters Deträr alltid godt att veta. Lustigt misstag! Ha, ha, hal Epusörens vanliga fråga, då han ser ett nytt fruntimmersansigte, är städse: Hvad har hon ?.Svarar-man då: hon har ingenting, vänder han sig likgiltigt från den nya uppenbarelsen, vore hon ock så skön som en af Rafaels madonhor. Det är icke fägring han söker, utan rikedom, Epusörens ålder. begränsas merendels af femtiotalet. Man skall vara ytterst väl bibekåls len, för att kunta drifva detta yrke ännu några år öfver ett halft seksl. Vid denna tid är det mindre dens rika flickan, änden rika enkan, som utgör föremålet för, en epusörs sista ansträngningar. Han hviskar då i örat på sin utvalda, att kärleken intilldess för honom endast bestått i ögonblickliga Kaprisers; i flyktiga illusioner,. Nu älskar han för första gången djupt och sant, Och en blick, en af de fordne, underkufvande blickarne, går ännu ur det håliga ögat och handen far genom de rika lockarne af ett mästerstycke till peruk. Och det fins verkligen qvinnor, som icke mäkta motstå en så å anciennetetens vägnar rikt begåfvad epusör. Serhan sig slutligen segråfe på en pat der han lidit så många nederlag, intager honom först en lindrig känsla af flathet, som dock snärt öfvergår i eit stolt medvetande af tridvafens ära, och han särskiljer. gina bleka läppar till ett leende, ett belåtenhetens oöh tåcksanihetens leende, hvilket låtör. två glänsande tätidrader af erkändt god fabrikation fråmskimra i hela klarheten af äkta postlin: Det händer; att älskarinnan svara med att äfven å sin sida uppduka sitt postlin, och atttvenne själar bl:fvå en på suckarnes bro, ty, åtminstone hvad epusören angår; förtjena läpparie detta pöstisktbistoriska. tillnamn. . Dock — snart har han suckat ut. Som gift man drar han andan ovänligt jemnt, så vida ieke en plötsligt på sommen astmar derför lägger hinderivägen: Lycklig emelleriid den epusör, som sålunda, om äfven sent, ser sina mångåriga förhojspningar krönta ef en ljuf verklighet. Här måsgen af-hans medbröder älskar icke rastlöst, hela lifvet igenom, utan att någonsin bli älskad tillbaka, hvilket val icke kunde betyda så mycket, men utan;stt bli rikt gift, bvilket: betyder--ofantligt: Dylike: epusörer blifva ofta vidskepliga Vi ha hört omtalas