Aftonbladet – 30 maj 1857, sida 2

STOCKHOLM den 30 Maj. j Vi tro oss kunna antaga, att de flesta af våra läsare med intresse tagit del af den af oss nyligen meddelade besvärsskrift, som komminister. Ignellt afgifvit till: K. M:t, och i hvilken han, med snledning af Lisköpngs domkapitels åtgärd att, urder förevändning. att han. vore irrlärig, utesluta honom från förslaget till ett konsistorielt pastorat, i sant protestantisk anda uttalar sig i afseende på det presterliga. kallet .och-med den frimodig bet gon höfves en protestantiek preset och en man, som egnat sitt lif åt trägan forskning il senningens tjenst, yttrar sig om den papistiskt reaktionära vind, som alltsedan 1840 börjat blåsa på den svenska kyrkans höjder. Hr Ignells skildring af den förändring, som i detta hänseende inträffat. på ett par tiotal af år, är i sanning. högst träffande. Liksom den tleganta verlden nitiskt. efterapar. alla. de -besynnerliga moder, som kunna påbittas i Parig, så gifver den lycksökande eller maktystna delen af vår hierarki noga akt på hvad som i kyrkligt hänseende är på modet inom det preussiska höfklseresiet. Många af dem som på 1830-talet, följande dåvarsnde utmärkta tyska teologer i spåren, itrade för den fria forskningens rätt, ha sedermera med begärlighet omfattat. den nypreussiska och nylutherska riktning, som utmärker sig genom sin fullkomliga oförmåga att begripa kristendomens och protestantismena anda. som vill återinföra. ett ytt prestvälde med dess all sann religiositet och sedlighet undergräfvande inflytanden,:i stället för att låts kyrkan ordna: och utveckla sig sjelf genom en sann sjelfstyrelse, och som uppträder med en afgjord fiendskap mot den fria vetenskapens oaflåtliga forskande after sanning, och. med. ett starkt ifrande för bokstafsträldom, blindt beroende af en oförstådd, ofta -med allo flit förvrängd och venstäld tradition. Ett nytt vittnesbörd om de papistiska elementer, som med förkärlek omfattas af vir prelatur, zunder. det :den med mycken ifver framhåller de. vådor, som papismen skulls föranleda, om: intoleransens tvångsband något lossades, lemnar den diskussion, som på den ssta tiden förts ir om presteståndet rörande det nya kyrkohandboksförslaget.Det. har redan förut i detta -blad blifvit antydt, huru reaktionärt detta förslag är, huru det innehåller en bop formler, affattade i en stil af affekteradt fromleri, som på ett. misslyckadt sätt sträfvar efter en gammalmodigt enkel och biblisk anstrykning, och. huru det vill återinföra åtskilliga bortlagda ceremonier; som icke kuraa annat än våra stötände för nutidens religiösa medvetande. Men ännu märkligare har diskussionen härom inom det högvördiga stårdet varit i vissa punkter. Icke utan en liflig förvåning bar allmänheten förnummit, huru en stor del af riksdagspresterskapet med hr domprosten Bring i spetsen förklarat, att det icke är predikan; utan en mera ändamålsenlig (d. v. s. vidlyftigare och rikare utstyrd) liturgisk anordning, som skall ge mera lif och anda åt våra gudstjenster, ja huru en och annan gick ända derhän att kyrkohistoriskt vilja bevisa, att mässan är det väsentliga, en ifver, hvilken åter föranlät andra att uttala en ängslan, att en alltför stark lutning åt den kato!ska mässan skulle framkalla mindre belå:enhet.. Det var slutligen med 17 röster -emot 16, som det afgjordes, huruvida predikan skulle få anses såsom det väsentliga. Sällan -har. väl en romersk-katolsk tendens så öppenbjertigt uttalat sig inom vår svenska kyrka. Det är just ett ibland kännetecknen på den romerska kyrkan, att dess lifsyttringar hufvudsakligen bestå i kult-handlingar och kyrkligt-disciplinära anordningar, att den sö ker i. en konstigt ordnad och på ett lysande sätt utstyrd liturgi utveckla i full glans den presterliga maktfullkomligheten, så att presten skall framstå, icke såsom en-läraköp menni. som en förmedlare Mg zrund är åter förskor. På xefelt annat. Der kunna konstigt Afördnade ceremonier . och praktfull utyeckling. af det kyrkliga regementet: ingenting gagna. Luther uttalar det också tydligt-och bestämdt, att gudstjenstens yttre form har ringa värde, att det är orätt att lägga vigt på och göra bindande lagar i afseende. på de yttre anordningarne. Predikan förklarar han uttryckligen vara den vigtigaste beståndsdel af gudstjensten; hufvudsaken är att ordet blir begagnadt och att det icke blir ett kling klang, och ingenstädes är det i Guds ord befaldt, att man skall pladdra och mumla i kor. . Den tendens; som i denna fråga, så väl som i diskussionen öfver aflösningsformeln m. m. uppenbarat sig hos en del af det högvördiga ståndet, utgör blott en efterhärmning af. den i Tyskland så kallade nyluterska hierarkiens sträfvander, att på ait så antiluterskt sätt som möjligt täfla med katolicismen i yttre ståt och i viss mån söka göra gällande dess begrepp om presterlig maktfullkomlighet; ett fält, hvarpå protestantismen cke har många segrar att vinna, utan ofelbart måste komma till korta, emedan den endast är stark och kraftig i samma mån som den er fast vid den sanna protestantiska andan. Man finner emellertid, att man måhända med störreskäl, än: dem man .haft att tala om att ninre Ryssland; skulle -kunnatalå om sett