Aftonbladet – 27 maj 1857, sida 2

fattande en kort redogörelse för progrämmets inner håll. Såsom sig borde i universitetsstaden, der en ungdomsfrisk 60-manna studentkör äratt tillgå, egnades de stycken, denna under mag. Arpis lifvande anförande utförde, det varmaste bifall. Handklappningar följde på nästan hvarje körnummer. Synnerligast anslogo Domaredansen, en ren och djup melodi från medeltiden, en folklek (Vi ska far te bräns ne) samt Sången till Norden (Du gamla, du friska), med sitt af hr Widn ypperligt utförda solo, hvilken sång under det lifligaste bifall på begäran repeterades, — Två unga musikälskarinnor sjöngo hvar för sig visor vid piano, båda ungdomligt, konstlöst och derföre så intagande, samt skördade varmt bifall, den ena för en Klostersång och den andra för en gotländsk folkmelodi (Allt under himlens fäste). En bekant klar, kraftig och fyllig baryton sjöng flere herrliga. melodier vid piano, och -måste, under stormande bifall, omsjunga en af dem (Alls ingen flicka lastar jag). De vexelsånger, slutande med en smältande duo, denne sångare utförde tillsammans med den ena af sångarinnorna, slogo äfven synnerligen an. Af de två Gladare visors, dem en lika glad lofvande talang föredrog, måste den ena (När jag kommer, hem te mi lillade Anna) sjungas om igen. Af orkestersakerna blef, för mellankommande sjukdomsförfall, ett nummer utelemnadt. De öfriga utfördes under hr direktör Josephsons säkra anförande på ett i allo tillfredsställande sätt, och några af polskorna, särdeles Orsapolskan och den norska Jölstringen, gåfvos under starkt bifall, efter begäran, tvenne gånger. Slutligen förtjenar det att nämnas, att Consistorium Academicum, enligt fattadt beslut, kostnadsfritt upplät rum för den fosterländska. sångens skull och för dess så förtjente samlare och bearbetare. RE