Aftonbladet – 23 maj 1857, sida 2

gång, så att man sedan ej kar afstå derifrån, utan att redan gjorda betydliga kostnader skulle till största delen vara bortkastade. fäMan har således ej endast velat ikläda samtiden en förbindelse, hvilken den möjligtvis kan hafva medel att uppfylla, utan äfven kastat ett ansvär på framtiden —möjligtvis på en aflägsen framtid. — hvilket ej utan de tyngsta uppoffringar torde kunna åtagas, och detta kanske oaktadt erferenheten då hunnit lära, att fördelarne icke svara mot förboppningarne. Är detta rätt klokt handladt och med sansadt törutscende? Är det rättvist mot dem, som ej fått deltaga i be stuten, men måste bära följderna deraf, äfven om dessa blifva alltför svåra och tryckande? Är det väl gjordt mot fäderneslandet, på hvars framtida öden och lycka ett sådant förhastadt beslut kommer att utöfva ett omätligt inflytande? Man torde ej böra afgifva svar härpå, utan att förut hafva väl besinnat sig. Reservanten erkänner nödvändigheten att godkänna de jernvägssträckningar, hvilka man skell:beynnha att learbeta, men deraf följ-r icke att systemet i sin helhet nu bör definitivt bestäramas, då ganska vigtiga undersökningar ännu härstädes återstå att utföra m. m. Anser vestra banan böra dragas norr om Mälaren, emedan inkomsten der sannolikt först kan återgälda kostnaderna, samt norra vägens sträckving iftån Stockholm böra gå vester om Sigtunafjärden med en sidobana till Upsala samt i möjligast raka riktning mot Sala. Vigtigast af allt anser jag dock vara, tillägger han, att hvilkgen sträckning man än anser vägarne böra taga, man ej, såsom utskottet beslutat, begynner arbetena på många tällen på en gång, utan att kunna inom kortare tid, nemligen under den period, som förgår intill nästa riksdag, få något verkligen helt fulldsordadt: Mig synes att man borde afgöra, hvilka banor eller bandelar äro angelägnast att få färdiga, och drifva arbetet till en början endast på dem med all kraft och skyndsamhet. Derigenom blefve något verkligen gagueligt utfördt, som genast kunde börja att lemna synbara och, som jag hoppas, goda resultater. Tar man sig före en lapp här och en der, så blir det hela till en början blot: vct lappverk, somsinga större. resultater kan afgifv2. Man uppger, att ett sådant sätt att bedrifva arbetet skall vara särdeles ekonomiskt. Jag vill ej förneka det. : Men hvad vinner man i det hela dermed, om genom inträffad ofördelaktig ställning inom landet eller genom ett krig det blir nödvändigt att afbryta hela arbetet och lemna bitsrne ofulländade ? Sådant är ju möjligt och kan inträffa ångt förr, än man nu anar. Hvad nytta göra då dessa små stycken i jemförelse med en större fullän dad sträcka, som förbinder vigtiga. punkter? Vägen .-nellan Göteborg och Stockholm, som. kommer att bereda den hastigaste. förbindelse mellan. Vesteroch Östersjön och nästan hela året om kommunikation med vestra Europa, torde väl först, såsom den allra vigtigaste, böra påskyndas. Men utskottet bar endast zelat föra den till Göta kanal under nu ingående statsregleringsperiod.. Är detta en så vigtig och följ iktligen riktig slutpunkt? Borde man ej i stället bemöda sig att, om möjligt, framföra den till Örebro, Hvarigenom den, medelst vattenkommunikationen, zjorde en önskad hastig förbindelse mellan Stockholm och Göteborg redan vid den tiden verklig. Efter att vidare ha erkänt behofvet af lån till arbetenas utförande, men reserverat sig 2mot upptagandet af sådana på odrägliga vilkor, äfvensom emot uteslutandet ur räkningen utaf den af Köping-Hult-bolaget färdigbygds jernvägen, förklarar sig äfven doktor Gumelus hufvudsakligen instämma i professor Carl. song utförligare motiverade reservation. Vi återkomma härnäst till redogörelse för de öfriga. reservationerna, bland hvilka den af rådman Björck är särdeles utförlig och i hufvudsaken utvecklande samt med ytterligare skäl hufvudsakligen stödjande enahanda åsigter, som de redan anförda.