Aftonbladet – 23 maj 1857, sida 2

statsskuld framträdasålunda först småningom, men J:; de blifva däi tilltagande mått känbsara. Jernvägs-: anvläggningeh, ftill af förhoppning för vår framtidal. industriela utveckling, är likväl i vått land ty ochi föga bepröfvad. Vid sådana förhållanden kan jag icke annat än anse det vara af maktpåliggande vigt, at statsverket i närvarande ställning, med den ringa erfarenhet man eger at: tilgå. icke bindes vid en framtida utgift af tre, fyra eller femdubbelt belopp af hvad som pu behöfver utgå, samt att desärskilta anslagen icke spridas på alltför många håll, utan afse3 för att; så vidt möjligt, åstadkomma ett under denna statsregleringsperiod fullbordadt helt: 4 Af hvad nu blifvit anfördt torde följa, att fastsvällandet af ett helt stambanesystem icke bör af rikets ständer beslutas förr än en bestämdare erfarenhet är vunnen genom en eller annan större stambanas utförande, samt att fullständigare undersökningar än de som nu föreligga ständerna, måste vara verkstälda innan man på fullt säkra grunder kan bygga antagandet af ett sådant system; och jag hemställer derföre vördsamt, att utskottets förslag i 2:a och 3:e punkterna må af rikets ständer afslås och endast de bansträckningar bestämmas, för hvilka vid denna riksdag medel varda anvisade. Vi återkomma en anvan gång till professor Carlsons yttrande i fråga on vestra stambanans dragande söder eller norr om Mälaren, deri han anför de mest talande skäl för den senare sträckningen, afstyrkande för närva-ande alla anslag för jernvägsarbeten emellan Stockbolm och Kairineholm. Prosten Schram och kontraktsprosten Holmberg hafva likaledes reserverat sig emot systemets antagande nu, med yrkande att frågan derom måtte uppskjutas till nästa igsdag, sedan nödiga undersökningar blifvit verkstälda, samt anslag nu hufvudsakligen. beviljas till fortsättande af de redan påbörjade statsbanorn2 från Malmö och Göteborg. Hr Holmberg, som förenat sig ned professor Carlson: i afseende på grunlerna för systemets afstyrkande, har tilllika ytterligare utförligt motiverat så väl detta afstyrkande, som ogillandet af den med 1 rösts pluralitet af utskottet tillstyrkta banan senom Stockholm, af norra banans sträckning nligt hr Ericsons plan, och af de till 1,160,000 rdr uppgående anslagen till bangård och verkstäder i Stockholm enligt samma plan. Samme reservant har öfverhufvud förordat det förslag, som blifvit utveckladt i den nyligen utgifna broschyren Om jernvägar i mellersta Sverge, samt-tillstyrker -på anförda: skäl, -hvaruti äfven professor Carlson, prosten Tellbom m. fl. nstämt, att endast följande anslagssummor nu skulle beviljas, nemligen: Vestra banan till -Hjulö, jemte bangården i GöteFi borg . see sv fv ov . Rårszmt.0;475,000: Lund-Lagaå-dalen, enl.utskottet — 7,075,000. Magnor-Arvika . . . . 1,000,000. Stockhölm-Upsala, enligt komitån, med afdrag för bangården vid Nybrohamnen.! ; . sc : 6,450,000. Bangårdsarbeten och reparatiobsverkstäder i Stockholm, förslagsvis upptaget till . . . 500,000. Rär rmt 24,500,000. Med denna summa vore ock redan något sammanhängande helt -åstadkommet, i stället för de flera -spridda::arbeten,: som utskottet tillstyrkt i afsigt att binda äfven kommande ständer vid det nu utkastade systemet, och af hvilka så godt som ingen fördel skördas, om man under närmast stundande tider af en eller annan anledning skulle nödgas antingen uppskjuta eller betydligt inskränka de påbörjade företagen; Majoren J. W. Leyonanckers reservation, instämmande hufvudsakligen i professor Carlsons och prosten Holmbergs, är så lydande: Hyllande de af professor Carlson och prosten Holmberg i deras reservationer anförda grundsatser om jernvägsanläggningarne i Sverge, synnerligen i hvad rörer vigten af att ej i frågans nuvarande skick företaga bygnaderna i för stor utsträckning, och att i främsta rummet jernvägslinierna norr om Mälaren böra fullbordas, instämmer jag i ofvannämde reservanters åsigt om hvilka anslag, som under nu ingående statsregleringsperiod böra beviljas. Doktor Gumelwus har reserverat sig emot systemets antagande med följande yttrande: Godkännandet, antagandet och fastställandet af ett visst system för statens jernvägsbygnaders utförande kan i sig sjelft betyda mycket eler litet, allt efter som man på denna allmänna sats bygger ett verkligt, mer eller mindre antagligt, system. En sådan systembygnad har utskottet i tredje punkten af betänkandet uppfört, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga proposition. -Så länge denna bygnad endast står på papperet, medför den ingen våda. Men skall den anses grundad på ett gemensamt beslut af konung och ständer och för framtiden ega orubblig sanktion, ssmt således ovilkorligen och i sin helhet utföras, då blir vådan stor. Man har då förbundit ej allenast samtiden, utan ock framtiden, att fortgå i en bestämd riktning, äfven om en noggrannare kännedom om sjelfva landet och dess verkliga behof, samt förändrade förhållahden skulle göra en större förändring i systemet ej allenast fördelaktig, utan till och med öundgävgligen nödvändig. Och attnågot sådant kan inträffa rmåste väl medgifvas, då ej allenast stora stycken af systemet blifvit antagna endast på höft, utan föregående noggranna undersökniogar, utan äfven de bäst kända delar af detta hela.-säkert ännu tarfva en mera omfattande och mångsidig granskning. Men, säger man, det beror ju alltid af kommande ständer att neka fortfarande anslag till jernvägsbygnadens utförande i den eller den delen. Jag svarar: hvartill tjenar då att i förhand antaga och fastställa ett sådant system, om man på samma gång nödgas förutsätta eller åtminstone medgifva;. att det ej har den ovedersägliga riktighet, att-det medför en .moralisk förbindelse, att såsom något i sig fullkomligt belt och hållet utföras? Men man har likväl sökt hindra efterkommande ständer att öfvergifva elier i betydligare mån förändra det uppgjorda systemet, samt velat likasom fastlåsa det och göra det orubbligt, i det man föreSä adna slagit att begynna arbetet på många ställen på en sor, emedan arbetaren hellre afsäger sig den allmänna barmhertighetens gåfvor, än sin värlighet och sitt oberoende.s Så den lärde, men paradoxer älskande Oherbuliez; och. icke. längesedan yttrade en afdelning af belgiska representantkammaren, nämd för att granska en begäran om förnöjda anslag till vissa. offentliga välgörenNET SEE ft, TT Rat OO hjö -— NA BB HH 0