Aftonbladet – 20 maj 1857, sida 2

Man läser i gårdagens Postoch InrikesTidningar följande så kallade Tidningsöfversigt: Det är förunderligt huru äfven den enklaste sak kan blifva föremål för tvist och klander, så spart passionerva äro i rörelse. För några dagar sedan inkom ett anbud på statslån till regeringen, och regeringen skyndade att genast öfverlemna denna frå ga, jemte alla bandlingarne, till rikets ständer, hvilka äro de, som ega att bärom besluta. Kan någonting vara mera eakelt och naturligt än detta? Och hvad annat borde eller kunde väl regeringen i detta afseende göra? Emellertid ondgöras nu både Svenska Tidningen och Aftonbladet öfver denna åtgärd. Det vill tyckas som om dessa tidningar skulle anse att regeriogep, så framt hon för sin del ogillade en eller annan punkt af de uppstälda vilkoren, också hade bort lägga hela framställningen till handlingaraa och aldrig lemna rikets ständer någon del af anbudets beskaffenhet. Men kan det verkligen vara möjligt att detta är meniovgen! Antag att fråga hade varit om något föremål, som låge de respektive bladen mera om bjertat. Månne äfven, i sådant fall, et läggande ad acta af en gjord framställning, derom rikets ständer egde atwt besluta, blifvit förordadt, eller sku!le man icke måhända då hafva funnit, att rikets ständers rättigheter och värdighet, genom ett dylikt förfarande å regeringens s:da, vore åsidosatta? Eller snser man kanske, att regeringen genom Lhandlingarnes öfverlemnande gifvit ett slags förord åt det gjorda anbudet? Vi tro likväl, att det är nästan omöjligt att yttra sig mera passivt om sjelfva saken, än som skett i den kongl. skrifvelsen, hvilken förmodligen just derföre inskränkte sig till ett enkelt missiv. Huru man än vänder frågan, synes det således vara svårt att finna någon grund till de begge tidningarnas missnöje med den kovgl. skrifvelsen, såvida de ej få antagas vara afgjorda motståndare till jernvägsfrågan öfverhufvud, ty i sådan händelse vore den förtret lätt begriplig, hvarmed de sett ett sådant lånanbud, som det ifrågavarande, just nu framkonsma, enär derigenom ett af deras hutvud-. argumenter till stor del förfallit. Dock bade äfven då, om de velat vara rättvisa, deras obelåtenhet bort vända sig mot brr Heine, Merck komp. m. fl., och ieke mot regeringen. Sarskilt kunna vi ej heller undgå att anmärka den skiljaktighet i åsigter, som Aftonbladet visat i denna ak, enär detsamma sistlidne torsdag, i sammanbang med omförmälandetsaf ryktet om ett lånavbud, säger: Om detta rykte besannar sig, förmoda vi att rikets ständer snärt ha att förvänta ett meddelande i ämnet., men i gårdagens nummer deremot förundrar sig öfver att regeringen lemnat ständerna del af anbudet, då detta innehöll åtskilliga vilkor och förbehåll, som hvarken af regeringen eller ständerna torde kunna gillas. Men hvad hindrar, att ju icke ett förslag kan jem kas och förändras? Och är det ej rikets ständers obestrdliga rätt att härom få afbandla och bestuta såsom -dem bäst synes? Då de flesta af de många frågor, som äro sammanstaplade i denna, såsom det tyckes, officiella ondgörelse, säkerligen redan under läsningen blivit af läsaren sjelf besvarade, inskränka vi oss till bemötande af ett par de vigtigaste. I förbigående må likväl förut anmärkas att, när vi torsdagen i sistlidna vecka omförmälde tillvaron sf ett rykte, som vi då redan i flera dagar hade hört. omtalas, samt dervid uttryckte en förmodan, att ett. meddelande i ämnet möjligen svart vore att förvänta från regeringen, denna förmodan uttryckligen yttrades endast under den förutsättning att ryktet, sådant det kommit till