Aftonbladet – 19 maj 1857, sida 3

Samtal emellan Ola ooh Anders. (Insändt.) Tvenne bönder hade råkats, — Riksdagsmän från hvar sin ort — Och sen någon stund det språkats Om hvad man vid riksdan gjort, Uppstod fråga hvad man sport Säsom nytt med posten senast? — Ack! ej nytt af värde stort, Föll in brodren Ola genast, — Ene gubben af de två — Gammal klagolåt allevast Att vi här så länge gå, Nöta tiden bort och latas, Och att gräla: och att pratas, Så att riksdan ej får slut, Som allt folket ledsnar ut. Ja, det må väl klagas, — sade Då den andre — man bar skäl, Ty hvem nånsin ömkan hade Med en stackars bondesjäl. Han skal! krypa under stolen, Tiga och bestä fiolen, . Arfvodet betala ut, Tills med kassan det är slut. Dock det blir ej annorlunda, Förrän bättre tider stunda, Och med dem väl dröjer än. Att det knotas, hvem kan undra? När som en vill framåt, hundra Hålla stretande igen. KEuskarne, som ysgnen styra, Statens red de hjulen fyra, Köra långsamt, tånka så: Kan man tiden blott förhals, Nog de tredskande vi få Ati gå in på att betala, Hvad som helst än fordras må. Vi på bakvagnen må skrika: Låt gå fortare! Smäll på! De för skriket ej ge vika; Herrar äro de och rå, — — Så det til!går, och, bror. Anders! Med den statisvagn, sem vi Måste det ju gå åt fanders,