Aftonbladet – 13 maj 1857, sida 2

jsom endast är hälften af ångslupens, derjemte känna användas vid flera tillfällen, der de sistnämde äro oanvändbara till följd af sitt större djupgående, man med fullt skäl kan antaga att dessa billigare, mera grundgående roddkanonbåtar ännu framgent böra utgöra hufvudstyrkan eller de s. k. lniefartygen i vår skärgårdsflotta. Ångkanonslupar äro likväl ett högst nödvändigt tllägg tll roddvapnet, för att genom bogsering öka dess rörlighet och utföra sådana krigsföretag, der snabbhet i rörelserna är af afgörande värde, men der de derjemte icke blifva utsatte för kraftig artillerield. Emedan ångkanonsluparne uti skärgårdsstriderna komma att spela en roll ungefär likartad med kavalleriets eller ridande artilleriets i landkriget, så kan ock deras antal med ledning häraf antagas böra vara !), eller helst !, af de egentliga liniefartygens. D:tta system för skärgårdsväpnets sammansäuning utaf roddfartyg såsom hufvudmassan, samt ångfartyg till deras biträde och för att uppfylla vissa särskilta behof, måste ni antagas, för att den befintliga roddfloitan skall på nyttigt sätt kunna användas. Nar ångmaskinbygnadskonsten uppnått erforderlig utveckling, skall systemet sannolikt med framtiden så förändras, att de små grundgående roddkanonbåtarne förses med hjelpängmaskiner, då omständigheterna sådant tillåta. Vid behof af skyndsam nybygnad skall likväl flertalet af dessa kanonbåtar, d. v. s. skärgårdsvapnets liniefartyg — hvilka så ojemförligt lättare kunna avskaffas eller repareras än åogmaskinerna — sannolikt blifva utan bjelpångmaskin, d. v. s. komma att röras medelst rodd och segel, då de ej bogseras. I tredje och sista afdelningen af sin skrift gör författaren flera jemförande beräkningar af örlogsoch skärgårdsflottans nybygnadsoch underhållskostnader, dock ingalunda för att derigepom bevisa någonderas företräde framför den andra, ty bådas angelägenhet är i första afdelningen ådagalagd, utan blott för att tillbakakasta åtskilliga oriktiga beskyllningar i afseende; på skärgårdsvapnets dyrhet och stora behof af folk. För att ej onödigtvis uttrötta läsaren med siffertal, och då beräkningar af denna art dock städse måste blifva något osäkra, vilja vi allenast anföra några hufvudpunkter. Hvad som genast öfverraskar är den betydliga skiljaktigheten i uppgifterna på linieskeppsnybygnadskostnader, hvarpå författaren anför åtskilliga prof. För ungefär 25 år sedan uppgafs kostnaden för eit 74-kanons svenskt segelskepp till 430,060 rår bko, för ett 80-kanons engelskt till 834,000 rdr bko. För ungefär 5 år sedan beräknades kostnaden för ett 84-kanons svenskt segelskepp till 608,000 rdr bko, för ett engelskt 80-kanons till 1,043,000 rdr bko. I Ryssland, der materialier och arbetslöner äro billigare än hos oss, uppskattas likväl nybygnadskostnaden af ett segelskepp till 908,000 rår bko. Det franska 90-kanons ångskeppet Napoleon lörer enligt olika uppgifter kostat 3,000,000, 2,000,060 å 1,900,000 rdr bko; antages denna lägsta uppgift, så skulle ett svenskt 80-kanons ångskepp kosta omkring 1,700,000 rår bko. Författaren antager likväl blot 1,500,000 rdr bko (). På senare tider föreslagne roddkanonbåtar af lämplig konstruktion böra. ej kosta mera än högst 12,000 rdr bko (bombkanonslupen kostar nära på 15,000 rår bko, jollen nära på 8000 dito); 68 sådana roddka nonbåtar, med 12 ängslupar å 77,300 rdr bko till hjelp, kosta tillsammans omkring 1,744,000 rdr bko, således föga mera än ett enda linieskepp. Denna eskader af 80 fartyg kan dock möta fienden med 80 bombkanoner på en gång i linien, då skeppet blott kan vända 40 gröfre pjeser, hvilka allra högst motsvara 32 bombkanoner, åt samma håll. Detta i afseende på nybyggnadskostnaden. Underbållskostnaden för skärgårdsfartygen anseg åter i allmänhet blott uppgå till 27, af örlogsfartygens, då båda förvaras i skjul. Att räkna allenast efter materielen är likväl ej tillräckligt; man måste äfven taga personalen i betraktande, och bådas förerade kostnader torde bäst uppskattas genom beräkning af kostnaden för hvarje kanon, som på en gång kan användas. Etter åtskilliga vidlyftiga, särdeles upplysande kalkyler, hvilka vi här förbigå, kommer författaren till det resultat, att hvarje kanon, som samtidigt kan användas i elden, kostar vid skärgårdsflottan 2500 rdr bko, vid örlogsflottan deremot 6600 rdr bko, och detta oaktadt vid den förra alla pjeser antages vara 7-tums bombkanoner och ångans kostnad är inberäknad, hvilket deremot icke är fallet vid den senare. Slutligen visar författaren i afseende på skärgårdsflottans så mycket omtalade stora besättningar i förhållande till örlogsflottans, att desamma blott med 40 till 50 procent öfverstiga det antal manskap, som för hvarje kanon kan komma i verksamhet, och detta endast när fartygen äro i rörelse. Ligga de deremot stilla, fordrar kanonens betjening omkring dubbelt så mycket folk på linieskeppet, som på kanonbäåten, hvarföre den senare äfven för strider till lands kan detaschera 30 man, då linieskeppet blott kan undvara 7 man, per kanon räknadt. Hörmed öfverensstämmer äfven det yttrande af framlidne statsrådet Ebrenstam, hvilket () Märkligt är, att chefen för sjöförsvarsdepartementet i den kongl. propositionen upptager det svenska ångskeppets nybygnadskostnad till blott 1,000,000 rdr bko. Vi ha hört uppgifvas, att orsaken till denna betydliga skilnad ligger deri, att han antagit skrofvets längd till detsamma, som för det förut byggde 80-kanons segelskeppet, då man likvisst allmänt anser, att åvgskeppen böra hafva en vida större längd, såvida de skola erhålla erforderlig snabbhet samt nödigt utrymme FR ngn naAr nh heltnolae