Aftonbladet – 13 maj 1857, sida 2

dade. Dagen innan jag sålunda skref till dig hade jag erfarit, att min kärlek var delad. Men jag känner det: när jag mnedskrifver dessa sista ord, skall det bli mig mycket svårt att fullända denna berättelse. Jag vill försöka att förblifva herre öfver mig sjelf, och jag skall snarare bortkasta pennan än uttala ett onödigt ord. Se här huru jag fått veta att Vera älskade mig. Framför allt bör jag förklara för dig (och du får icke tvifla derpå) att jag ända dittills icke hade haft minsta äning derom; jag kade endast flera gånger funnit henne i ett drömmande tillstånd, som icke var henne vanligt. Hör hvad som slutligen bände en dag, den 7 September, en för mig minnesvird dag! Du vet huru högt jag älskade henne och huru mycket jag led. Jeg irrade oupphbörligt hit och dit såsom en skugga, jsg fann ingenstädes lugn. Jag föresatte mig att bli bemma, men jag kunde ej uthärda der, och jag begaf mig till henne. Jag fann henne enssm i sitt kabinett. Priemkoff var ej hemma; ban var ute på jagt. När jag nalkades Vera, såg hon oroligt på mig och besvarade icke min helsning. Hon satt nära kakelugnen, en bok låg på hennes knän; jag kände genast igen att det var min Faust. Hennes anletsdrag röjde trötthet. Jag satte mig bredvid henne. Hon bad mig att läsa för henne den scenen, der Gretchen frågar Faust om han tror på Gud. Jag tog boken och började att läsa. När jag slutat kastade jag ögonen på, Vera. Lutad mot ryggstödet på sin Jlänstol och med armarne korslagda öfver bröstet, fortfor hon att betrakta mig. I detta ögonblick började, jag vet icke hvarföre, mitt hjerta att slå med större häftighet. Några med en högtidlig långsamhet uttalade ord undsluppo ändtligen hennes läppar. Hvad har ni gjort af mig? sade hon. Huru ? utbrast jag belt förvirrad. 5 Ja, hvad har ni gjort af mig? upprepade on. Hvad menar ni med det? Ni förebrår mig förmödligen att ha förmått er att läsa ett sålant arbete? Hon steg tyst upp, likasom för att gå ut ur ummet. Jag följde henne med ögonen. Framsommen till dörrtröskeln, stannade hon och rände sig emot mig.