hänföra mig ånyo till pladder, som icke skulle hänsa ihop. Jag skall skrifva till dig före min afresa. Farväl till härnäst! Nionde brefvet. DENSAMME TILL DENSAMME. Po... den 10 Mars 1853. Jag har länge dröjt att svara dig, och jag förebrådde mig det härom dagen. Jag begrep, att ditt senaste bref icke varit dikteradt af nyfikenhet, utan af det deltagande du byser för mig; likväl tvekade jag att skrifva; jag frågade mig sjelf, om jag borde följa ditt råd och uppfylla din önskan. Mitt beslut är fattadt: jag vill utan omsvep yppa mig för dig. Jag vet icke huruvida, såsom du för. modar, denna bekännelse skall lätta mitt hjerta; men jag tycker att jag icke her rättighet att låta dig vara okunnig om hvad som fullkomligen her förändrat mitt väzende; jag skulle till och med tro mig vara brottslig... Ack! jag skulle vara det ännu mycket mer emot denna förtjusande och för alltid saknadsvärda varelse, om jag icke anför. trodde vår sorgliga hemlighet åt det enda bjerta jag ännu håller kärt. Du är kanske den enda, som i den här verlden bevarar minnet af Vera, och den opinion, du gjort dig om henne, är orättvis; denna tanke kan jag icke fördraga. Det är mig icke tillåtet att för dig fördölja sanningen; du skall få veta allt. Ack! få ord skola vara mig nog. Ifrån den dag,;då hon upphörde satt lefva, ifrån den dag, då jag bosatt mig på det här ensliga stället, der jag skall förblifva till mitt lifs slut, ba mer än två år förflutit, och likväl stå alla dessa sorgliga detaljer för min själ lika så lifliga som sjelfva verkligheten, ! lika så lifliga som mitt bjertas blödande sår, lika så bittra söm min förtviflan. Men jag ;j skall icke klaga öfver mitt öde. Det ges smärtor, som beklagelser uttömma igenom att ! ippväcka dem; min är ej af det slaget. Jag börjar; hör mig! i Du har icke glömt mitt senaste bref, det orefvet, hvari jag trodde mig undanrödja din ro, och hvari jag bad dig att icke lemna Petersburg. Säkerheten i mitt språk hade ippväckt ditt misstroende; du litade icke på rärt snara möte. Dina misstankar voro grun