Aftonbladet – 9 maj 1857, sida 2

— Den svensk-norska noten af den 4 April, hvilken nu äfven blifvit meddeladi det avenska officiella bladet, hvärs redaktion sålunds. nu erhållit kännedom om dess autentieitet, skall I utan tvifvel äfven i utlandet göra ett för vårt land oeb för den skandinaviska saken fördelaktigt intryck. Svensk-norska kabivettet har der nemligen på ett sätt, som ieke röjer den ringaste lust til undfallenhet för den mskt, som är en naturlig fiende till tanken på all slags annan enhet i norden än den som skulle bli en följd af dess fortsatta inkräktningar, gifvit ex ganska direkt anrtydning om den egentliga källan. och grunden till den omotiverade antiskandinaviska demonstrationen och tillika litit de europeiska hof, till hvilka den blifvit sflåten, samt den europeiska sllmävheten, inför hvilken den sedermera blifvit of-1 fentliggjord, erfara, hvad som redan en längre sid förljudits, att H; M:ts regering lifligt önskar upprättandet af en skandinavisk allians (ven närmare tillknytning af föreningsbander2), och att H. M:ts regering helt nyligen i sammeanbang härmed tagit något steg eller gjort några meddelanden, som bära vittnesbörd om dess lifliga intresse för danska folket. Den skandinaviska frågan börjar sålunda med kref på oafvielig uppmärksamhet träda inför den europeiska diplomatien, liksom den redan sedan någon tid tillbaka börjat med värma och lefvande intresse behandlas af den europeiska pressen. Vår förutsägelse, att hr Scheel med sin beryktade not skulle långt mera befrimja den skandinaviska saken, än göra densamma något afbräck, har redan slagit in. Denna not har tj:nat till att ännu mera rikta uppmärksamheten på denna sak, och gifvit den utländska pressen anledning att ännu närmare skärskåda förbållardena i den skandinaviska norden samt frambålla vigten oeh nödvändigheten af att dess trenne riken utåt kurna uppträda med enig och samnad kraft tch derigenom bli ; stånd. aft verksamt skydda sin sjelfständighet och på detta håll bli en kraftig förmur fö; den europeiska civilisationen. Icke blott engelske, franska och tyska tidningar, utan äfven de mest ansedda tidskrifter: egna nu å denna fråga ett lifligt intresse. I det senast hitkomna häftet af Revue des deum mondes (för den 1 Maj) finner man en af; professor A. Gaffroy författad längre Artikel om skani dinavismen och ställningen i Danmark, spej cielt föranledd af hr Scheels not och synneri ligen egnad aft inför männen af det politiske facket klart och grundligt utreda förhållandena Efter en utförlig framställning af skandinavis mens uppkomst och utveckling, dess betydelse och berättigande, skildrar författaren den dan? ska helstatens tillkomst, de förvecklingar, hvar till den ledt, och de kKlippor,: på hvilka de måste stranda. Med stor sorgfällighet har författaren satt sig in i förhållandena, visa sig ha fullständig kännedom äfven om de från tyska sidan ; utgifna nyaste stridsskrifternai samt noga ha följt förhandlingarne rörandd dessa frågor både inom den skandinaviska cch tyska pressen. På ett klart och enkölt sätt karakterissrar han ohållbarheten af den posit tion, i hvilken danska folket genom en g. k. europeisk nödvändighet blifvit intruggdt, och att det är nödvändigt att Danmark befriat från den tvungna sammangjutningen med Hol: stein och från de faror för rikets bestånd och fribet, som derigenom kunna uppkomma och till en del redan inträdt. Den lagligen bestående helstatsinstitutioned och Londontraktaten, yttrar den franske förf. i alutet af sin afhanmdling, lägga. visserligen hinder i vägen. för en skandinavisk union; men då de tyska stormakterna nu sjelfva börjb att nedrifva den bygnad, som just de, emot Danmarks önskningar, bidragit att uppföra, tyckes det som skulle en ny laglighet kunna (medelst diplomatiens. bjelp komma i stället för denna, som innebär så stora faror. I alla bändelter kunde en politisk allians, en traktat till gemenszmt försvar, genast ingås mellan de tre folken af gemensam härkomst och med gemensamma intressen. — — Annu ep ång, den europeiska diplomatien bar nyckeln till problemet. Vi kunna då blott önska, att: den gör hågonmtihg, innan man på nytt får se uppflamma ett farligt och onyttigt krig, och att: den genom ett: stetsförbund. mellan. nordens trenhe riken betryggar fravitiden för eh folkstam, som är rikt begåfvad, tapper, med sitt hjerta fästad vid oss och som för oss, liksom för hela vestern, skall blifva endyrbar förmur. Frankrikes politik, Henrik IV:t, Richelieus; Ludvig XIV:s, då han fännu var lung och ädel, Napoleon I:s, har: icke varit att ingå förbund med :de starka, utan att bekymra sig om de svaga. Franska. politiken går ut på att skydda makterna af andra ordningen, att gruppera dem i förbund, som ge kraft och sammanhållring, icke blott åt deras materiella styrka, utan: äfven åt deras medvetande, deras förtröstan på der gviga rättvisan och sanningen ; Att den europeiskg diplörhatien, till hvilken professor Geffroy särskilt synes ha adresserat denna artikel, icke länge kskall kunna hålla sig främmande för frågan, synes vara tämmeligen . säkert, då säkerna i Danmark ofelbart synas skola komma på sin spets och för sitt ordnande ånyo påkalla inflytandet af en europeiskkonferens. Den hoisteinska-riddareoppositionen med SeheelPlessen i spetsen, hvilken nu senast bragt. Tyskland i harnesk, har nyligen i en skrift, ,Remerkungen iiber den dänischen Gesanimtstat,, öppet uttalat, hvad som redan förut varit: ganska klart, att äfven om Danmark skulle ;ock kunde medgifva allt, hvarom mu skenbarligen strides, så skulle dock en konstitutionel helstat från tysk ståagpunkt bli absolut omöjlig. Enligt