Aftonbladet – 9 maj 1857, sida 2

tr rtRN RR Stene ee an enna SRS RARE — tyckes alltid spänna ögonen i åskådaren, .:. jag trodde mig bli varse,säger jag, att den gamla fru Eltsoff såg på mig med hotande blick. Jag vände, mig bort, gick fram till fönstret och märkte Vera Nikolajewna, hvilken, väpnad med en parasoll och hufvudet betäckt endast af en hvit halsduk, spatserade ensam i. trädgården. Jag gick genast till henne och önskade henne godmorgon. Jag har icke på hela natten tillslutit mina ögon, sade hon; jag har ondt i hufvudet, och derföre gick jag ut så tidigt på morgonen; friska lufteniskall göra mig godt.s Jag hoppas ni icke tillräknar gårdagsläsningen er bufvudvärk? Jo, verkligen; jag är ieke van vid sådant: slags sysselsättning. Dessutom finnas i er bok saker, som arbeta på mininbillningskraft. Jog tycker att mitt hufvud brinnero, tillade hon och tog sig på pannan med handen. Bra, så vida likväl den der söronlösbeten och hufvudvärkek icke ge er afsmak för sådan läsning. Det är det jag befarar) I Verkligen ? svarade, hon, och grep en jasminqvist, zom hängde frem i allen.. Gud vet... Jag tycker, att när man en gång gifvit sig in på den, vägen, är det omöjligt att lemna den. När hön sagt detta, kastade hon lifligt bort qvisten, som hon höll i handen. Låtom oss sätta oss der i löfsalen! fortfor hon. Men jag ber er, tala icke mer med mig om den der bökens — bon tycktes vara rädd att utsäga namnet Faust — s länge jag. icke sjelf omnämner deni ; Vi gingo in i löfsalen, och jag satte mig bredvid henne, Jag skall icke mer tala med er om Fausto, sade jag; men tillåt mig att lyckörska er! Jag afundag er verkligen.v Hvarföre ? Jo, jag föreställer mig, att, med en natur