Aftonbladet – 9 maj 1857, sida 2

ee genast lägga os. Är det icke så, herr Schimmel ?, a 2V i . oEfter en moralisk fatig, svarade den hedersmannen, vär den fysiska hyilan likaså nyttig som angenäm. Och han drack ett glas: madera. Efter aftonmåltiden åtskildes vi, När jag tog god natt af Vera Nikolajewna, skakade jag hand med henne; hennes hand var iskall. Jag begaf mig till den åt mig anvisade kammaren, och stod länge vid fönstret; Priemkoffs spådom slog in; ett häftigt, bagelblandadt regn började att strömma ned. Jag hörde vindens tjut, regnets smattrande på träden, och medan jag lyssnade dertill, syntes mig kyrkan, som höjde sig i gramnskapet invid en insjö, än sågom en ofantii massa framför en hvit bakgrund, än hvit på en svart bakgrund, och nästan genast försvann den i mörkret; men detta skådespel sysselsatte mig icke. Jag tänkte på Vera Nikolajewna, jag tänkte på det intryck Faust skulle göra på benne när hon sjelf skulle läsa deh; jag tänkte på hennes tårar och på dem uppmärksamhet hon hade lemnat mig. Stormen hade längesedan upphört; stjernorna tindrade åter; allting var lugnt rundtomkring mig; en fogel, hvars sång var mig obekant, upprepade flera gånger en varierad dnil, som lät förunderligt i nattens tystnad. Jag kunde icke förmå mig att lägga mig... Påföljande morgonen var jag tidigt på fötter. Ingen varännu uppstigen. Jag gick ned i salongen och stannade framför fru Eltsoffs porträtt. Nåväll tänkte jag med hemlig tillfredsställelse, som snart förekom mig tämligen lustig, jag bar nyss läst för din dotter ett af de arbeten, som du förbjöd, henne; men i samma stund tyckte jag mig bli varse, ... du har förmodligen, liksom jag, gifvit akt uppå, att porträtter, målade en face,