Aftonbladet – 9 maj 1857, sida 2

lex svenska linieflettan vid ett ryckt landtigningsförsök i Stoekhelms skärgård, fastän lera gånger underlägsen till antal, likväl öfrerlägsen i bemenning, snabbhet och beväing, samt med många öppningar till anfall och reträtt, så nödgas fienden häraf med vida törre styrka blokera densamma, osh hon gör på sådant sätt väsentlig nytta. Den andra afdelningen afbandlar skärgårdslottans inflytande på fäderneslandets försvar. För att lätta öfversigten, må här tillåtas oss, -tt i någon mån ändra den orining, i hvilsen författaren framstält sina åsigter. Emot skärgårdsflottam bar man bland annat anfört, utt densamma efter Finlands förlust ej kan invärdas vid Sverges försvar, emedan hon ej nera har någon kustarme att flankera. Till vederläggning häraf anför författaren, att hon ill en början såväl nu, som 1808 och 1809, san hindra fiendens framträngande genom Stockholms skärgård till hufvudstaden, äfvensom i mindre afdelningar skydda de vigtigaite kustorterna mot plundring. Skärgårdeslottan kan dock lika litet som örlogsflottan nindra en landstigning i stort. Men dess nufvudsakliga och vida vigtigare uppgift är stt tillförsäkra armen besittningen af de goda kommunikationslinier till det inre af landet. som våra stora insjöar erbjuda. Våra utmärktaste militärförfattare öfverensstämma deruti, att armöen ej kan våga en slagtning vid grängen d. v. s. kusten, såväl i anseende till fiendens antagliga öfverlägsenhet till antal och öfning, som till landtiförsvarets bristfällighe: i allmänhet. Den fientliga armåen måste d: följa vår till det inre af landet, hvarunder den förra gexom frammarschen enligt en nödvändig militärisk lag försvagas, och den egu: armån. förstärkes så mycket, att en omkast ning i förhållandena tvll den försvarandes fördel kan emotses. Författaren erinrar vidare om den utomordentliga lättnaden af förråders transporterande på fartyg i stället för på hjuldon; så kan t. ex. en liten jakt rymms lika mycket som 100 stora trossvagnar. Denn:: omständighet föranleder såväl den egna, son: dem fientliga armen, att i möjligaste mån begagna sig af sjöförbindelser,; der dessa före fisnas, Sådana sjöförbindelser, och dertill utmärkt goda, ega vi genom våra stora insjöar, (särdeles Mälaren) i hjertat af landet, dit fien den sannolikt vänder sig. För oss måste de således alltid vara af största vigt att af den; kunna begagna oss, under det fienden hindrar derifrån. Detta kunna vi medelst vår skär: gårdsflotta, hvilken häri bör se sin förpämstr uppgift. Skärgårdsflottans begagnande på insjöarne . är äfven i strategiskt: hänseende a största betydenhet, emedan arrmen derigenon erhåller. större frihet i sinå rörelser, hvilker deremot betages fienden. i Skärgårdsflottans verksamhet yttrar sig således städse i sammanhang med armåns, samt för dess skull. Man har derföre flera gån: ger under namn af armens: flotta förenat der med landtförsvaret. Olyckligtvis har dock alltid en liflig rivalitet egt rum emellan ör!ogsoch skärgårdsflottan; år 1824 försökte man slutligen göra ån ända på striden genor att sammanslå skärgårdsflottan med sjöförsva: ret, : Härigenom upplågade dock oenigheten ytter värre. . Dessa och flera skäl tala derföre för de båda flottornas åtskiljande.. Oberäknadt ofvannämde skäl för ett sådant åtskiljande, talar härför ytterligare det, att skärgårdskriget, såväl strategisk! som taktiskt, vida mera liksar landtkriget, än sjökriget, till följd hvaraf både befäl och man: skap måste hafva en annan bildning, än den som erfordras för sjökriget. Tyvärr Här man allt sadan flottornas sammanslåsnde städse an sett örlogstjensten såsom hufvudsak och skär gårdskriget såsom bisak, hvarföre officerarnes bildsing för det senare blifvit i hög grad för. summad. Oberäknadt veteranerna från f.-d armens flotta, finnas nu inom K., M:ts flotta allt för få officerare, hvilka för skärgårdsvapnet hysa verklig kärlek och förtroende samt. lifvade af det nit, som den varma tillgifvenheten för vapnet ensamt Kan alstra, uppbjudea hela sin förmåga att inbämta och utveckl: kunskapen om vapnets rätta användande och stridssätt. Vid den i väsentlig mån olika bildhing, som officerarne af båda vapnen böra innehafva, förblifver således ovilkorligem röd vändigt, att de dela sin verksamhet, såvid: de å ömse sidor skola uppfyila hvad fäder nesländet af dem har rätt att fordra, och i syn. nerhet såvida skärgårdsflottan vid ett kom mande försvarskrig skall kunna öfvertaga der viktiga uppgift hon har sig förelagd. Mån här såsom skäl för flottornss fortfa rande förening anfört ångkreftens inflytande Detta skäl saknar dock all grund, emedar skärgårdskrigets egendomliga natur städse för blifvet densåmma, skärgårdsfartygen må fort skaffas vare sig medängans, ärornas elle) seglens kraft. Tyvärr håfva dock, på senar tider i sammanhang: härmed tvenne villfarelse: börjat insmyga sig hos allmänheten, hvilks beröfvat skärgårdsflottån måhga af henne; gamla vänner, och hvaraf; dess fiender skick ligt vetat begagha sig; ; För ast första ha max nemligen påstått, att skärgårdsflottans an hängare-alideles förneka nödvändigheten af: ång kraftens användande såsom fortskaffningsinede för skärgårdsfartygen, bvarföre då fortfarande blott skulle vilja veta af enroddflotta; för de andra har man trott, att ångkraften skulle hafv: ett så helt och hålet reformerande inflytande pc skärgåriiskriget, att roddfartygen blefve obruk liga och således borde utdömas. Vederläggan det af dessa villfarelser utgör skriftens kärna och vi måste medgifva, att författaren här lyckats på ett utmärkt sätt. Vi återkomma till en närmare redogörelse för denna del af den förtjenstfulla skriften. ROTADE