Aftonbladet – 6 maj 1857, sida 2

Och dessutom fruktar jag icke för ledsnaden. Jag bar fört med mig flera böcker, och har här icke brist derpå; mitt bibliotek är tämligen väl försedt. Jag öppnade det i går och roade fig med att mönstra de dammiga volymerna. Jag har der funnitmånga reliker, på hvilka jag förr icke gaf akt, och hvilka äro rätt märkvärdiga; sälunda t. ex. en mer än sjuttio år gammel bandskrifven öfversättning af Voltaires Candide, jurnsler från samma tidpunkt, Mirabeaus Le Camelgon triomphant, Le paysan perverti m. fl. Jag fick också tag i flera skrifter för barn; åtskilliga ha begagnats af mig sjelf, andra af mn far, och några af min farmor. Deribland är en — en gammal fransk grammär, inbunden i brokigt band — med följande franska inskrift utt stora bokstäfver: Ce livre appartient ä mile Pudoxie de Lavrinex, och längre ned 1741. Ibland de böcker jag hämtat med mig från utlandet befins också Goethes Faust. Det var en tid -— du vet det kanske icke — då jag kunde utautill Hela första afdelningen af detta skaldeverk; jag var för:just derat. Aunnan tid, annan smak; och på nio års tid har det, tror jag, icke fallit mig in att öppna det. Med hvilken obeskriflig sinnesrörelse jag grep den lilla .boken, som var mig så bekant! Det var likväl en dålig upplaga af år 1828. Jag tog den med mig, kastade mig på min sä:g ach började stt läsa; Hvilken ofantlig verkan åstodkom icke på mig den präktiga scen, med hvilken den börjar! Jordanden visar sig — du har ju ieke glömt det — och börjar: I lifvets flod, som jag genomsökt, far jag ner och opp 0. g v. Dessa öfd i skådespelet skakade mig på ett sätt, söm jag igke på lång tid rönt; j:g ryste betifidran. Jag inbillade mig vara i Berlin, då jag förde mitt studentlif: ing återsög mill Clara Stieh, ock Seidelmånn i Mephisto