Aftonbladet – 5 maj 1857, sida 2

STOCKHOLM den 5 Maj. Bref från Danmark. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 1 Maj. Jag nästan förmodar, att ni, efter mottagandet af min sista skrifvelse (af den 27 i förra månaden), dagligen har väntat att genom telegrafen få er meddelad någon stor och afgörande nyhet, men ni har blifvit sviken i denna förväntning, och det är icke omöjligt att ännu dessa rader, som jag i dag skickar er med posten, skola ganska ordentligt och i vanlig lunk nå till sin bestimmelse, utan att blifva förbisprungna af någon depesch. I sjelfva verket äro här också alltför många saker i görningen, för att det skulle kunna aflöpa rätt hastigt och Justigt. Och intet är naturligare än att ju mer man rörer sig i intrigens och de hemliga transaktionernas la byrinter i stället för på den öppna och raka handlingens väg, desto långsammare kommer nan till det slutliga resultatet. Jag har i mitt sista bref gjort er uppmärksam på de rykten, hvilka under den senaste veckan hade härstädes vunnit en betydelsefull konsistens, rörande vissa höga arrigrepenser och hela den maskopi, som blifvit genom åtskilliga beredvilliga tjensteandar inledd och satt i rörelse mellan de särskilta småhofven härstädes och kamarillan på Fredriksborg. Då jag i dag, långt ifrån attåtertaga något af hvad jag med afseende härå tllförene yttrat, snarare anser mig böra lägga en ytterligare accent derpå, är detta icke derföre att dessa rykten numera — såsom ni torde sett — äfven börjat transpirera till kontinentens press, och att de utländska tidnin garne nästan dagligen innehålla någon under rättelse, än från Berlin, än från ett annat eller tredje båll, om att en abdikation här står för dörren, utan derföre, att jag snart sagct eger i mina händer bevisen för att här bakom kulisserna Spelas ett spel af, jag ville kalla det det oblygaste slag, såframt detta ord ej vore mindre artigt med afseende på så förnämt sällskap. Jag bör för öfrigt från början anmärka, att abdikationsförslaget — det som länget spökat och hvarom de telegrafiska underrättelserna till utlandet ännu uteslutande röra sig — under den sista tiden trädt mer och mer afgjordt åt sidan för det andra, af mig häromdagen omnämda, projektet om ett medregentskap, såsom en öfvergångsmesyr. Örsaken härtill är måhända icke oväsentligt den, att man å ort och ställe dock vid närmare besinnande dragit sig en smula för ett steg, som skulle alltför tvärt uppväcka med rätta blandade känslor å ett annat håll, der visst folk härstädes väl önskar i det längsta hafva en resurs för sig öppen, ehuru man totalt förbizer den omständigheten, att äfven denna reträtt skall slutligen afskäras derigenom att man handlar dubbelt och opålitligt, om än icke rentaf svekfullt och i strid mot gifna premisser. Alltså, det tyckes numera vara idn om ett s. k. co-regentskap, som för ögonblicket är föremålet för de sväfvande intima underbandlingarne mellan Fredriksborg och Bredgaden. Detta förutsatt, låter det sig också tänka, att vid förefallande behof en hög intresserad kan med handen på sitt samvete bedyra att någon abdikation alldeles icke kommer i frågan. Det är en sjelfföljd häraf, att den Hallska ministeren må betraktas som ett nära nog olösbart problem eller åtminstone som något alldeles öfvergående och på förband bestämdt till endast ett ganska kort lif, såframt det till följd af några öfvermenskliga naturkrafter skulle kunna komma till stånd. Man börjar tämligen allmänt inse, att hr Halls uppdrag att som konseljpresident bilda ett kabinett icke egentligen är annat än ett mycket dåligt skämt, och att nämde herre blifvit sålunda satt till ett dansidiskt arbete, endast för att man sjelf under tiden skulle få rådrum till att bearbeta sina privata affärer, hvarefter, så snart man härmed är omsider färdig, hr Hall skall få sitt afsked på grått papper och en för de speciella syftemå!en och omständigheterna fullt lämplig ministår kallas att göra slag i saken. Tills dato har man också fullkomligt lyckats att göra hr Halls alla underhandlingar med diverse personer totalt fruktlöss. Ferd. Bilow gef redan i söndags hr Hall en skriftlig förklaring om att han icke ville vara med; derpå anlände hr A. Moltke, efterskrifven från Holstein, och nya konferenser började, dervid Hall ännu alltjemt hoppadeg att kunna rammanjemka meningarne och öfvertala br Bilow att taga sitt ord tillbaka, men det tyckes i går hafva varit afgjordt, att, när det ändtligen kom till stycket, hvarken Bilow eller A. Moltke voro villiga att gå in med den arme konseljpresidenten, och i det ögonblick jag skrifver detta kan hr Hall sålunda betraktas som återkastad till precist samma tröstlösa punkt, der han började. Det är dessutom härvid att taga i betraktande, att, äfven så framt det kunde lyckas hr Hall att ännu vinna åt sig vare sig hr A. Moltke (som hbolsteinsk minister) eller hr Bilow (som utrikesminister), eller begge desse herrar, såframt han sålunda verkligen kunde i morgon eller öfvermorgon presen era konungen sitt kabinett fulltaligt, äfven då vorc dock ingalunda allt afgjordt, åtminstone icke så, att ej redan dagen efter förhillandena lätt skulle kunna tillvägabringa en ny ruptur, nya oöfvervinneliga svårigheter. Det är intet tvifvel om, att hr Hall alltifrån början bered: sig på icke få koncessioner, mer och mindre nödvändiga från hans sida, för att i dessa svåra tider någorlunda kunna reda sio. då