Aftonbladet – 5 maj 1857, sida 2

BREF TILL EN VÄN PÅ LANDET. Min käraste broder! För dig borde den nu tillryggalagda månaden, enligt almanackans försäkran, ha varit en gräsmånad, ehuru naturen tills vidare har mycket tycke af en gräsenka; för Stockholm, som i gräset ser helt och hållet en bisak, endast andra vårens förstlingar, såsom rökt lax m. m., behörigen finnas att tillgå, har April varit en musikmånad. Visserligen har vapenrasslet från militärsoirgerna för ett par dagar med sitt allvarliga, skarpa ljud kommit Eutherpe att tystna. Men knappt hade Ales fejd med Hjale och Skate blifvit på nordmannavis och med nordmanna-dyrd utkämpad, förrän sångens skrämda svanor åter sänkte sig ned vid Mälarens stränder. Näst politiken äro musiken och sången tidehvarfvets älsklingsbarn. Af den allmänna beundran helsades Pasta med tillnamnet: pla diva; en annan sångerska måste åtnöjas med det i alla fall ganska hedersamma af Regina del canto, och recensenterna, de annars så obevekliga recensenterna beröfvade mamsell Mars hennes titel af le dåsespoir de la oritique, för att tillbedjande nedlägga den inför Julia Grisis fötter. För icke längesedan: hände det På en konsert i Baden-Baden, att, då uvertyren till Wilhelm Tell blifvit spelad, hela församlingen, med hertigen af Cambridge i spetsen, bugande helsade den händelsevis närvarande Rossini, som med serdeles värdighet upptog denna allmänna hyllning. Några decennier tillbaka, och det var omöjligt för Spontini, att oaktadt han egde kejsarinnan Josefine till förebedjerska, ät sig af Napoleon utverka hederslegionskorset. Nu fin nes det väl knappt någon kapellmästare, som