Aftonbladet – 5 maj 1857, sida 2

eftergifter åt det holsteinska och tyska öfvermodet kan åtminstone icke hr Hall gå in på. Men der stå utan tvifvel andra färdiga att göra det. S. B. — Ännu äro i friskt minne de förboppnin.gar och förespeglingar om ett förändradt sakernas skick uti Ryssland, om ett nytt tidehvarf af fredlig utveckling till civilisation och frihet, hvilka på skilda håll förnummos då Alexander II besteg tronen. Times, och en stor del af franska pressen öfverlemnade sig vid tidpunkten för fredens afslutande åt de vackraste illusioner eller täflade åtminstone i att utkasta de mest leende och idylliska framtidstaflor. I Sverge har den allmänna meningen icke ett enda ögonblick låtit bedåra sig af dylika förespeglingar. En dyrköpt erfarenhet och den nationella instinkten ha skärpt vår blick i detta hänseende och låtit oss klarare än vesterns öfriga folk fatta och begripa Rysslands väsende och ställning. Vi inse, att Ryssland väl kan tillegna sig den yttre kultureas hjelpmedel, men att mellan det förädlande inflytande, som dessa skulle kunna utöfva, och den stora massan af folket flyter en djup och bred ström af despotism, korruption, fanatism, slafveri och förnedring, i hvilken den enskiltes goda vilja och lofvärda sträfvanden nästan spårlöst försvinna; vi fatta tillräckligt klart, att ett tronombyte i Petersburg och ett mildare personligt lynne Hos sjelfherrskaren icke kunna betyda särdeles mycket, emedan han såsom czar måste vara despoi och omfatta den ryska statsmaxim, till följd af hvilken Ryssland måste vara eröfrande och hela dess utveckling, förvaltning, handel o. s. Vv. lämpas för ett krigiskt tillstånd, emedan en fredlig utveckling måste alstra söndring och upplösning af det på ett onaturligt sätt och af fientliga elementer sammanfogade väldet. Ssende sig ur stånd att för ögonblicket genomföra sina eröfringsplaner, har Ryssland vetat förskaffa sig ett vapenstillestånd, som flitigt användes för att söka ersätta hvad som denna gång brast Ryssland i styrka. De kolossala jernvägsanläggnifgar, hvarmed man ofördröjligen gripit sig an med hjelp af engelska kapitaler, äro icke af så fredlig natur, som hrr Cobden, Bright och åtskilliga andra Manchestermän i sin bomullsentusiasm föreställa sig. De afse i första rummet strategiska ändamål, och äro utan tvifvel ämnade att i en icke aflägsen framtid bidraga till en närmare förklaring af det svar, som Ryssland afgaf första gången de s. k. fyra punkterna framstäldes, att nemligen om också omständigheternas snart öfvergående makt skulle kunna tvinga Ryssland att antaga dylika vilkor, så vore det klart, att en på sådan grundval bygd fred icke skulle kunna bli läångvarig. Betecknande äro äfven det besvär, som man genom officiösa pennor i Finland gjort sig för att söka öfvertyga den finska allmänheten, att det vore vigtigare att för finska statsmedel anlägga en jeraväg mellan Abo och Petersburg, än en sådan, genom: hvilken det inre af landet bragtes i förbindelse med Finlands hufvudstad och med Finska viken. I Finland hade man en tid bortåt öfverlemnat sig åt förhoppningarne om en väsentlig förändring i det ryska regeringssystemet i Finland, som skulle inträda under Alexander II:s rmilda spira,, så snart han lyckats återställa freden. Kejsarens besök i Helsingfors sistlidet år och de mystiska yttranden, som vid den tiden förekommo i det officiella finska bladet om den stora vigt och betydelse detta besök egde för landets framtid, gåfvo ökad kraft åt dessa förhoppningar. Äfven i tryck började framskymta en och annan vink derom, att det icke vore alldeles orimligt att tänka på ett återupplifvande af landets konstitutionella författning (dei af 17891), inkallande af ett slags landtdag o. s. v. Sjelfva professor Rein uttalade i sitt mycket omtalade program till festen med anledning af kejsarkröningen, en blygsam önskan, att det måtte förunnas folkets ombud att oftare än hittills (d. v. s. oftare än aldrig) komma tillNon dvntutntne St rönn net trtnt Ltnppnnn