Aftonbladet – 5 maj 1857, sida 2

han väl icke åtminstone hittills ansett det för sig ens möjligt att på egen hand göra reni hus, kasta helstaten öfver bord och slå in på en alld:le: ny politik. Det är nu vieserligen min enskilta mening, att hr Hall, med afssende på dessa antydda eftergifter, utgått till större eller mindre del från föratsättningar, hvilka snart skola visa sig hafva varit illusoriska ; han har drömt om en fred med Holstein (dervid Scheel-Plessen skulle vara bonom bebjelplig!), han har likaledes tilläfventyrs drönt om ett tillbakatåg, från de tyska stormakternas sida (hvilket blifvit re dan i detta ögonblick högeligen dementeradt genom en telegrafdepesch om att det preussiska herrehuset med en enorm majoritet antagit Stabls förslag om att Preussen må med all kraft pussera den holsteinska saken). Men äfven om en fred med Holstein och Tyskland au vore att tänka på, är det klart, att detta icke skulle kunna ske utan genom offer å dansk sida, och det torde vara tvifvelaktigt, buruvida hr Hall sjelf har en föreställning om hvad allt dessa offer skulle komma att innefatta. Att han beredt sig på något, har jag redan ofvanför yttrat som troligt, me man torde i sista timman förelägga honom åtskilligt nytt, af den natur, att han ofelbart dervid måste studsa tillbaka. Och förelägger man detta icke strax, man har det i bakhåll. Tillit mig att, icke utan allt sammanhang med det ofvan sagda, omförmäla dagens nyaste rykte, det att man å högsta ort skulle umgås med planen att i en hastig vändning uttaga föreningspolitikens näst yttersta steg förmedelst att amnestera oeh återkalla — prinsen af Noer!! — Det är tydligt, att det slags eftergifter åt det holsteinska och tyska öfvermodet kan åtminstone icke hr Hall gå in på. Men der stå utan tvifvel andra färdiga att göra det. S. B.