Aftonbladet – 2 maj 1857, sida 3

enda stor mans välgörande makt slutar till hvad snillen och store män kunna göra; så bör man ock af de undransvärda förträffligheter, både förståndets och hjertats, som man sett hos qvinnor, oaktadt deras få tillfällen att lysa i verlden, sluta till hvad de kunna vara, när de en gång rätt lära känna sin naturliga höghet, som är grundad i deras mera ömnme och lifliga mensklighet, Men: hvad kan man vänta af desse karlarnes vett, då de med all sin trotsighet nästan aldrig kunnat upplyfta sig till ens en tanke om det, som är högre styrka. Att den vä derqvarn i full gång är stark, det märka de; men luftens styrka, som drifver den, det är redan något höglärdt för dem. Att Brunkeberg är starkt, det kunna de ge sig sjutusan på; men eterns eller ljusets nästan oändliga makt på hela naturen, det är intet för dem. Att styrka i senor är styrka, det är det allra första och klaraste af allt hvad de veta och rätta principen i hela deras vishet, men att sanningens Makt, hvars minsta vink gör revolutioner och omskapar tiderna, att skönhetens makt, för hvilken alla bjeltar fallit; att välgörandets raakt; som aldrig något lefvande väsende emotstår, är en oändligt högre styrka, det är för dem en. nyhet. Men denna styrka är Guds, och snillets, och qvinnornas. Hvarföre ock qvinnostyrkan liknar mera en engels, hvilket. väsende man vet är så långt mäktigåre än vi, som det är högre; då karlstyrkan liknar mera ett vilddjurs, hvars våld förskräcker ch nedslår. Alldeles så, som man om. våren. ser, att en enda grad af solens ljus och. värma verkar mäktigare på hela naturen, än tusende åskor. Dock måste jag meödgifva till karlarnes ära så mycket, att de alltid med en undransvärd kraft motstått förståndet, dygden och skönheten; och att denna höga qvinnostyrkan