Aftonbladet – 2 maj 1857, sida 3

MV OS PB NEN Öfverste Erlosons sista yttrande i Jernvägsfrågan. ; åg (Insändt.) Öfverste Ericson är, såsom man sett af hans ryktbara betänkande af den 18 sistlidae November, fallen att bryta sig nya, förut ej anade vägar. Det är förnodligen också deana fallenhet, som ledt honom till det i våra riksdagsannaler förut oerhörda steg, ätt, ehuru från sin befattning såsom ledamot i statsutskottet permitterad, likväl söka deltåga i utsköttets förhändlingar genom insändande af skriftligt yttrånde i der förekommande ämnen; Han låter icke besvära sig, vår öfverste, af några former, det Kan man se, icke ens af grundlagens, och behandlar Sverges rikes affärer med hka autokratisk otvungenhet, som om det rörde hans eget Nygård. Hvilken den förtrogne varit, som i utskottet framburit öfverstens yttrande i jernvägsfrågan har insändaren sig ej bekant; men hvilken som haft förtroendet att frambära sagde yttrande inför allmänheten, derom behöfde man icke vara villrådig. Tidaingen Folkets Röst är den ädle riddars, som bär öfverstens färger sedan flera månader och förfäktar hans sak med lika kända som ridderliga vapen. Det är också genom denna organ hr öfversten sjelf eller hans förtrogne i statsutskottet skyndat att offentliggöra ofvannämde handling, hvilken, sedan den på sådant sätt blifvit allmänhetens tillhörighet, insändaren anser sig berättigad att äfven taga under offentlig granskning, såsom han nu har för afsigt att här nedan göra. Hr öfversten börjar sålunda: De olika åsigter, som både inom representationen och allmänna opinionen (?) uttalat sig i afseende!på vestra stambanans framdragande söder eller norr om Målaren, har (hafva) till stor del sin grund i den af-ett privatbolag påbörjade jernbanan Köping-Hult, hvars införande i systemet för statsbanorna, och en del af jernvägsförbindelsen rhellan Göteborg åch Stockholm man anser desto hellre böra ske, som en del af denna bana redan är färdig och en atiban del snart nog bör kunna fulländas, hvarigenom, som, il!mänt yttras, för staten skulle besparas både tid och penningar. Man anser dessutom, att rikets ständer genom den vid ett föregående riksmöte beviljade räntegarantien å bygnadskapitalet för denna bahas utförande, på sätt och vis godkänt dess riktning., Efter denna inledning fortgår hr öfversten att yttra sig öfver nämde banas införande i systemet för vestra stambanans anläggning, hvaraf resultatet, såsom man utan svårighet kunde vänta, blir att, efter hvad blifvit anfördt och hvad riksgäldsafdelningen yttrat angående vestra stambanans anläggning på ena eller andra sidan Mälaren, det synes vara alltför (?) tydligt: 1:o att en statsbana genom södra Nerike söder om Mälaren till Stockholm och en utgrening från depona vid Halsberg till Örebro, samt de vidare enskilta jernvägsförbindelserna från samma stad till Nora och Arboga, äro fördelaktigare och omfatta en större del af landet än om vestra stambanan införlifvas med dessa enskilta banor och drages norr om Mälaren; 2:0 att staten utan uppoffring af en högre lösesumma för Köping-Hult-banan får en större del af landet genomskuret (genomskuren) af jernvägar, än om samma lösen utbetalas och vestra stambahan drages norr om Mälaren; 3:0 att de beslut, som åsyfta att draga vestra stambanan norr om Mälaren, sannolikt förbinda staten att uppoffra ett par millioner på inlösen af ett enskilt bolags egendom, under det att jernvägarnes gemensamma (?) längd blifva (blifver) mindre och mindre spridda (spridd) öfver landet (?), än om stambanan lägges söder om Mälaren och de tvenne millionerna besparas.s H Man finner häraf bekräftadt, att det är på öfverste Ericsons sträog Folkets Röst hela tiden spelat, då dea idkeligen tillskrifvit Köping-Hults bolag att genom sina lönliga intriger och öppna beartbetningar samt genom sina aflönade sakdrifvare och skribenter hafva fostrat och gifvit fart åt den orimliga (!) planen till ifrågavarande norra riktning för vestra stambånan. Denna de värda vapenbrödernas utgångspunkt måste emellertid af en hvar; som något känner saken, förklaras för falsk. Går man nemligen tillbaka i de svenska jernvägarnes historia, som ännu ej räknar mer än 12 års ålder och följaktligen ej borde vara svår att hålla redå på, så finner man, att någon annan led för en jernväg mellan Stockholm och Göteborg än norr om Mälaren aldrig satts i fråga, vare sig vid anställandet af lokalundersökningar och planers uppgörande, eller i förhänidlingär hos regering och ständer, förr än den beryktade petitionen rån Södermanlands en del godsegare den 24 April 1855 framstälde iden om den ifrågavarande banans edande söder om Mälaren. -Köping-Hults bolag billades 1852, men redan vid riksdagarne 1848 och 1851 fattades af rikets. ständer beslut om understöljande.af.en jernvägsanläggning, säsom del af;en nufvudbana mellan Stockholm och Göteborg med rikting. norr om Mälaren; hvilka förhållanden torde kunna bevisa, att planen till den nu mera så kallade restra stambanans anläggande norr om Mälaren hyarcen utgått från Köping-Hults bolag eller af detsamnå fostrats. Och att de nu rådande olika åsigerna inom representationen och bland allmänheten örande denna banas sträckning skulle till stor del afva sin gr.nd i den af ett privat bolag påbörjade ernbanan Köping-Hult, lärer väl äfven böra räkna: ill sådana naturligtvi kyldiga dikter, hvaraf vi MAA san mans wlan da