Aftonbladet – 1 maj 1857, sida 2

för att icke genom hafvets omedelbara grannskap söka. afsvala den. De ville i den vida vattenspegelns oändlighet. träffa. något åtminstone halft jemförligt med deras kärleks oändlighet. De ville i vågens sälta finna något, som pikant: och. belsosarat. bröt-smaken af derås.sällhets: rågade sötma; För. ögonblicket sutö de begge vid fönstret, frun imorgon: rock, herrn i nattfrock, den senare läsande bögt-ur -Bulwers Natt och morgon. Att man just icke mycket lade innehållet på bjertat, kunde jag finna deraf, att ungefär hvar tionde råd beseglades med en kyss. Förgäfves sökte frun att något inskränka de ständigt återkommande anspråken på hennes. läppar. Herrn använde då med älskvärdt våld näfrätten och tilltvingade sig: det begärda, kryddadt af skämtsamt ogillande uttryck öfver männens brutalitet. I De unga tu hade utanför fönstret hängt en eolsharpa, som . likväl en fullkomligt lugn morgon teg, som ett godt barn. Plötsligen, Bå vida jag icke alldeles misstog mig, jamade en af stadens kattor i mera blida; Harmoniska kadenser, än)d2, hvari besagde slägte vanligen söker uttryck för sina passioner. Hör du. dessa underbara kosmiska ljud ? inföll mannen; det är naturens-dolda makter, som. lofsjunga vår kärlek. Nu anslog katten en något skarpare ton. i pHan, yttrade frun, sutan tvifvel en fallen luftande, som afundas vår sällhet. Dessa musikaliska svärmerier afbrötos af en betjent, den der midt emellan: de båda makerne framsatte ett dukadt kaffebord. ÅAtå och älska äro i sllmänhet tvenne heterogena ting? ännu har säkert ingen gjört en kärleksförklaring med emörgås i munnen, och dessutom bruka fruntimmer genenligen med allvar förtära sitt kaffe; Jag trodde således. på ett stillestånd, men jag bedrog Mig: Knapt