Den så kallade skatteförenklingsfrågan; hvilken vid förra riksdagen;jvi, följd af det allmänna tänkesättets makt, gick ett ej obetydligt steg framåt, och sedan -föranledt den k. kungörelse af.den 11 Maj: 1855, som reglerar åtskilliga af-de nya förhållandena, -har änyo börjat röra på sig uti en tämligen; allvarsam riktning. Bssynnerligt nog är det en biskop, nåmligen biskopen i Kalmar-hrG:nberg, som härvid för sit) enskiltd räkning tagit initiativet medelst n hos Kongl; Maj:t gjord anhållan, att lösen för den honom sågom lön tillkommande kronotiondespanmål måtte genom krontins uppbördsmän få uppbäras och tilllandtränteriet ingå, för att sedermera derifrån, efier afdrag af lämplig uppbördsprovision,:samtidigt med forsellönen; till bisköpen Tötsnördnär. — Detta förslag fann finansministern så väl grundadt, att han, i anledming deraf; anbefalde karomarkollegium och statskontoret att, jemte utlåtande öfver denna framställaing, tillika afgifva-yttrande och förslag om och med hvilka närmare bestämmelser uppbörden af räntor och tionde; som äro åt embetsoch tjenstemän, allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser indelta,; eller, såsom ersättning för vissa hemman. eller lägenheter åtföljande besvär, anvisade; eller: vissa städer. tillerkände, må lämpligen kunna så anordnas, att alla sådanä indelta räntor och tionde-spanmål, äfvensom lösen för den senare, när den icke blifvit till leverering in natura uppsagd, inginge tillskronan: genom;-des8: uppbördsmäny och vedenrbörande räntetagare; i ersättning derför, af kronan erhölle, jemte. forsellönen, motsvarande belopp, vare pig i spanmål eller penningar, ef: tår de i kungörelsen den 11 Maj 1855 angående sättet för grundräntors och kronotiondes utgörande, stadgade beräkningsgrunder, hvarjemte borde utredas, kuruvida sådan ersätt. ning för. hvarje års räntor och tionde må kunna räntetagsre, söm på förhand afstå från RR