Aftonbladet – 29 april 1857, sida 2

innan de hinna sin bestämmelse, då de deremot, om ångfartyget Louise eller något annat snabbgående fartyg innehaft torsdagsposterna och sålunda i Kalmar sammanträffat med Libeekerångbåtarne, framkommit på trenne dygn. Insändaren häraf har sjelf, ämnande sig åt utlandet, såsom passagerare med Motala erfarit obehaget af detta fartygs mer än tillbörliga långsamhet, och fick, som nyss är aniydt,l vid framkomsten till Kalmar endast se röken efter Bore. Det kan i sanning förundra en hvar att hittills de här ofvan antydda bristerna för postbefor! dringon icke blifvit bemärkta, för att måhända kunna blifva afbjelpta, men för instundande sommar iärer ji: numera svårligen någonting kunna vid saken göras, I alldenstund Motala redan är antaget till postbefordrare, och det icke är tänkbart atz detta fartyg, som förlidet år visade en sådana tröghet, i år, då detsamma är 365 dagar äldre, skulle visa sig snabbare än förut. — Det vo,e önskligt om ryktet besannade i sig, att ett bolag här bildat sig för inköpandet af j. ett nyit ångfartyg, och ännu Önskligars om detta bolag snarligen kunde lyckas erhålla ett godt, starkt och snabbgående sådant, hvilket så väl i godt uti rymme, trefsad och beqvämlighet, som framföralit i med förmåga att på möjligast korta tid tillryggalägga vägen öfver hafvet, motsvarade den alltmera tilltagande trafikens rättmätiga anspråk. Ett egot rbåilande bar emellertid nu inträffat, i det ait k. poststyrelsen föreåragit ångfartyget Motalss egares, kapten Cub: aubud, emet 300 rdr bko i veckan, framför twesne nu i Siockholm vistande gotlindske affärsmäns, och är detta så mycket besyanerligare, som de senare mot eit — i jemförelse med Motalas — obetydligt högre arfvode (nemligen 333 rdr 16 sk. bko i vecäaun) erbjudit sig avt befordra posten med ett af de bästa ängfartyg i svenska ångbåtsflotian (Transit p:o 3 eller n:r 4), då deremot den antagne entreprenören endast har att erbjuda Gamla Moiala, som ej har andra meriter att lägga i vågskålen, då täflan kommer i fråga, än — sin höga och respektabla ålderdom; — oberäknadt för närvarande iördelen af en rask, sjövan och tillförlitlig befälhafsare. TEATER. Holb:rgs Jacob von Tyboe på kongl. teatern. Det är en god och riktig tanke ait under en tidpunkt, då den dramatiska produktiozen utomlands synes vara mycket svag, upptega på repertoirea så väl Sdre inhemska stycken af värde, som främmande klassiska arbeten. Då franska scenen för ögonblicket nästan uteslutande är inkräktad af en genre (kameliadamernas och demi-mondens), som här icke kan senteras och icke bör vinna någon anklang, och då de moderna tyska dramat.:rgerna till största delen lemna oss en hop sjukliga, kärnlösa och förkonstlade samttrois alla Witze tämmeligen tråkiga alster, kan det vara godt och nyttigt att emellanåt få njuta något af en Molieres. och en Holbergs sunda och krafifulla komik. Det är, såsom vi redan i går antydde, första gången som något stycke af den danska drar atikens och hela den nyare danska litteraturens fader gifves å svenska kungliga scenen. Kongl. teaterns repertoire alltifrån 1790 företer intet enda lustspel af Holberg. Förmodligen har dock et: eller annat af dessa lustspel blifvit gifvet i en äldre tid, medan teatern var i det s. k. Bollhuset vid Slottsbacken, liksom äfven flera af dem i äldre och senare tider uppförts på smärre teatrar och ett af dem (Don Rsnudo di Colibrados) med mycken framgång på Mindre teatern i Stockbolm. Men är icke den s. k. kungliga scenen alltför förnäm, för att Holbergska stycken der rätteligen böra gifvas; kan den besatta löjligheten och lustigheten hos de Holbergska figurerne och uppträdena öfverensstämma med värdigheten hos ett sådant institut som en kongl. teater? Efter våri sätt att se röjer en dylik fråga en inskränkt och skef uppfattning af konsten. Hvad skulle dessa värdighetens sakförare säga, om i afseende på ett kungligt konstgalleri den regeln uppstäldes, att man der skulle hopa allt hvad man kunde öfverkomma af italienska madonnor, äfven af de allra obetydligaste mästare, att man utan tvekan skulle inköpa äfven de mest underhaltiga historiestycken, de i poleradt maner utförda mest andefattiga och äckliga taflor, den Berniniska periodens west sliskiga och lasciva skulpturer; men att deremot en Jan Steen, er Adrian Brouwer och andra stora holländska mästare skulle derifrån vara helt och hållet bannlysta, emedan den fria humor, den käcka och outtömliga lustighet, hvarmed de teckna sina scener ur folkets lif, icke öfverensstämma med värdigheten af ett kungligt galleri? Skall en kongl. teater vara ett verkligt konstinstitut, då bör den, efter vår mening, bland annat ha till uppgift att låta allmänheten få någon kännedom om klassiska dramatiska arbeten inom de mest olika genrer och från olika tidehvarf. Det är sant, att Holbergs komedier äro nationella och lokala, att de bära prägeln af hans tidehvarf och hans folk; men detta är en egenskap, som de dela med alla sanna konstverk. Det fordras derföre en viss grad af bildning, för att hos oss kunna rätt uppfatta och njuta af dem. Liksom folklifvet i Stockholm under Gustaf den III:s tid står lefvande för 0ss uti Bellmans sånger, så har Holberg genom sina komedier gifvil en klar oeh åskådlig bild af lifvet i Köpenhamn ett halft århundrade tidigare, under Fredrik IV:s tid. Ehuru Holberg hade djupt sinne för det komiska i allmänhet och icke försmådde att äfven från den klassiska fornverldens komiska författare låna åtskilliga drag samt, såsom han sjelf på ett ställe säger, nöie hade udatuderet ridiculum i det mennesklige Könp, så var det dock företrädesvis sin tids och sitt folks dårskaper, som han med skarp blick : uppfattade och tecknade med en träffaride,l( men godmodig satir. Hans komiska karaki jerer äro helt och hållet nationella och blil: härigenom så mycket mera intressanta och ! sarakteristiska. Hos ett folk med en verkligt ! itpräglad egendomlighet förete de komiska 1! ( I mrarna an viss Ofverdrift allar vridning nå