Aftonbladet – 28 april 1857, sida 2

STOCEEOLRM den 28 April Bref från Danmark. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 24 April. Krisenp står ännu alltjemt vid det gamla. ITall är i fullt arbete med att skapa en utrikesminister och en annan för Holstein, men vårigheterna synas vara stora, om icke oöfvervinneliga. Under tiden regera ;skuggornan, och -man är nu snart så van härvid, att man knappast skänker detta tillstånd någon synnerligaro uppmärksamhet. Man skulle måhända låta det sålunda passera alldeles utan något egentligt intresse för knutens lösning, såframt man ej samtidigt dock en smula oroades af dessa dunkla och olycksbådande rykten, på hvilka jag mer än en gång förut anspelat, rörande somliga planer inom palatset och palstserna, och hvilka just i de sista dasarne åter hafva dykt upp med större konsistens än någonsin. Jag ber er, som alltid, cke alarmeras af dessa, väl till någon del åtsainstone öfverdrifna versioner, men jag anser mig icke desto mindre denna gång, som förut, böra i förbigående annotera deras existens för alla möjliga eventualiteter. Vid sidan af dessa rykten och gissningar är det för ögonblicket blott en enda verklig händelse att dröja vid. Det är Monrads uppträdande i riksrådet förliden onsdag. De ord, wvartill denne politiker i nämde session tog sig af den sväfvande diskussionen rörande den öreslagna tundstullsfonden en anledning, (en, såsom det förefallit flere, tämligen sökt), äro onekligen af den natur, att de må kalias högst märkvärdiga, och de utgöra i denna tund ett tema för räsonnemanger hvart man koromer. He M. uttalade sig sålunda (vi citera den officiella Riksrådstidningen): Det må. vara mig tillåtet att öppet förklara, att Pg anser för det enda förnuftiga, att hålla fast vid den statsrättsliga grundval för våra örhållandens ordnande, son nu är vunnen ; jag vill för min del af alla krafter arbeta på tt den verkligen kan bestå och utveckla 8ig, och jag vill i alla sådana sträfvanden, som så ut på att mer eller mindre lossa på denna 3rundvsl, ce sträfvanden, hvilka bero på ett missförstånd om de nuvarande förhållandena i hela Europa. Man är nu visserligen af gammalt van vid att uti Monrade uttalanden söka något att läsa mellan raderna, men här gifves i sanNing ingen möjlighet dertill. Det är en förslaring i helstatssystemets intresse, så direkt, Öppen, tydlig, att något missförstånd efter Jetta icke kan ega rum rörande Monrads fullt aelstatliga ställning för ögonblicket. Också, 18 ea annan medlem af riksrådet stod upp ör att tacka, M. för det ban omsider bruit ned sin förtid och blifvit en af dera:n, teg år biskopen som muren och upptog komplirangen med bästa smak i verlden. Hval pkall nu allt detta betyda? Många söke deri något hemligt djupt och fint, jag ej för min del Jag tager det helt enkelt så som det synes; Monrad är helstatsman och he!statsman å outrance; han är emot skandinavismens missförstådda sträfvanden — detta är en ganska enkel konseqvens — emot Eidergränsen, det bör antagas; han vill framförallt vara minister, helst premier, minister i en genre litet högre än Hall, och han har tagit sig anledning af lika godt hvad, till att offentligen göra sig möjlig. Det tjenar härvid till intet att göra sig illusioner och att krusa med sanningen. Vi böra skilja mellan våra vänner och våra motståndare. Monrad, som är motståndare till den nationella och skandinaviska progressen, skall derföre dock alltid förblifva en personlighet, som förtjenar en relativ aktning och alldeles bestämdt en speciel uppmärksamhet från hvad sida gom helst. Jag har sagt om M., att han velat göra sig möjlig till minister i en högre genre., än Hall. Det är också alldeles icke äonu fråga om att han skulle ingå i ett rainisterium Hall; långt derifrån. Först, såframt det skulle visa sig omöjligt att bilda ett kabinett Hall, då är Monrad den, som fattar statens, helstatens, tömmar! Jag tror mig tillförene bafva förberedt er på denna Moarads nya frontförändring. Den förundrar icke mig; mannen skulle stanna just vid denna punkt och ingen annan, så som han i de sista åren gått från koncession till koncession och modificerat sig steg för steg. Deremot, då hr M. i samma vefva i onsdags tillät sig förklara, att ban här äfven talade för de festa af sina politiska vänner,, låtom oss hoppas, att detta är en förutsättning, som tål en betydlig inskränkning. För öfrigt må vi alltid erinra, att detta är nu hr Monrads ställning i dag och förimorgon. Hvad öfvermorgon angår, — framtiden ligger i gudarnes knän. . H. M. konungen är, som vi veta, sedan i onsdags ute på Fredriksborg och väntas icke åter så svart. He Berling, som qvarblifvit här, är i stor verksamhet som Mercurius mellan de särskilta hofven. Baron Blixen å sin sida ligger ej på latsidan, och tyckes snarare att han föresatt sig att absolut vilja spela en afgörande roll i dagens drama. Hr Bulow, danska sändebudet i Frankfurt, är här sedan i går e. m., enkom hitkallad för att vara nyttig med sina kloka råd; jag ber er misstro denne nye deus ex machina. Hr B. är utan allt tvifvel en man af fullkomligt tyska sympatier, Ach hvad hang råd Kn måg sr et or 7