Aftonbladet – 28 april 1857, sida 2

mening, just derföre icke äldre än Perikles tidehvarf, emedan först vid den tiden arbeten af detta slags marmor började förfärdigas, men ej heller enligt alla kriterier yngre, än det femte århundradet efter Kristus. Detta lejon synes hafva varit betraktadt som ett monument af stor betydelse, och det har af några blifvit antaget, att det blifvit upprest till minne af slaget vid Salamis. I medeltiden gaf det ifrågavarande hamn namnet efter sig, och Pireus kallas än i denna dag Porto Leone, eburu lejonet längesedan är förflyttadt derifrån. År 1687 intogs Athen af venetisnarne. Fransesco Morozini, derss general en chef, landsatte sina trupper i Porto Leone (Pirseus) den 22 September nämde år, och den svenske fältmarskalken Otto Königsmark, som anförde bjelptruppserna, sammanträffade här med honom, efter att hafva marscherat öfver Isthmos. Turkarne kapitulerade, och Athen befann sig åter i de kristnas händer. Grefvinnan Königsmark, som åtföljde sin man på semma expedition, hade i sitt sällskap en annan svensk dam, Anna Åkerhjelm, af hvars dagbok och bref till hemmet åtskilligt ännu finnes i bebåll. Man finner af dessa Anna Åkerbjelms anteckningar bland annat, att hon och grefvinnan, medan den venetianska flot ten ännu låg och loverade utanför athenska kusten, en 14 dagar före intagandet af staden och hamnen, hade vågat låta ro sig i land vid Pireus, enkom för att beskåda det mycket berömda marmorlejonet. Morozini, sedan han etablerat sig på platzen, beslöt att bland Athens praktfu:la monumenter uppsöka något, som med fördel kunde skickas hem att pryda hans fädernestad, och försökte först att från en af Parthenons frontoner nedtaga seger-. gudinnans herrliga qvadriga, men denna grupp föll vid berörandet sönder i grus. I stället