Aftonbladet – 28 april 1857, sida 2

, ländskt sådant mynt, minskas ansvaret från och med : 3 till och med 6 års arbete. Äfven här anses brottet fullbordadt, änskönt myntet ej utgifves eller begagnas, ehuru straffarbetet i sådant fall nedsättes från och med 2 till och med 4 år. Eftergörande af kopparmynt straffas med arbete ffrån och med 1 till och med 2 år. 125. För minskning af guldeller silfrermynt Teller avnat förfalskning deraf är ansvaret bestäridt till straffkrbete från och med 6 månader till och med 3 år, men om bruk ej är gjordt af det förfalskade nedsättes straffet från och med 2 månader till oeh med 1 års arbete. 13 S höjer straffet för eftergörande eller förfalskning af mynt af den, som myntning betrodd är, till straffarbete från och med 6 till och med 10 år eller på lifstid. . 14 handlar om efterapning eller förändriog äf sedel, som af rikets bank eller allmänna penningeverk utgifven är. Brottet (som äfven här anses fullbordadt utan bruk) straffas med arbete från och med 5 till och med 10 år, hvilket dock nedsättes till 3 å 6 år, om sedeln ej blifvit utgifven eller begagnad. Embetsoch tjensteman vid penningeverket, som beträdes med sådan -förfalskniovg, dömes till straffarbete från och med 6 till och med 10 år eller på lifstid. i 15 stadgar lag sämmaå för den, soin öftergör eller förfalskar norska riksbankens sedlar; sker det med annan utländsk stats banks penningesedel eller med enskilt banks sedel inom riket, är straffet arbete från och med 1 till och med 4 år, derest han sökt utprångla sedeln, i annat fall från och med 6 månader till och med 2 år: Med det straff, som i näst ofvanstående sex 5 uts säites, följer äfven ärans förlust. 16 innehåller, att, om efterapningen eller förändringen ej skett i bedräglig afsigt, straffet minskas till böter från och med 5 till och med 100 rdr. 17 bestämmer enahanda ansvar för tötprångling af veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel, som hade man förfalskningen sjelf gjort. Men har bedrägeriet yppats innan skada skett, minskas tiden för straffarbetet från och med 4 månader till och med den för fullbordade brottet stadgade minsta tiden. 18 belägger med straffarbete från och med 2 månader till och med 2 år den, som utgifver eller söker utgifva falskt mynt eller falsk penningesedel, hvarmed han sjelf blifvit bedragen: 19 handlar om den, som antingen för egen eller andras räkning i bedrägligt uppsåt förfärdigar eller i0skaffar verktyg för förfalskningen. Straff: böter från och med 20 till och med 100 rår, eller straffarbete från och med 2 månader till och med 2 år; bar sådant skett utan vetskap om det tillämnade brottet, stannar ansvaret vid böter från öch ined 5 till och med 100 rår. 20 stadgar ansvar af böter för den, som icke till vederbörande aflemnar verktyg till förfärdigande sf mynt eller sedlar ändå att de kommit honom iofligen tillhanda. Straffet: böter från och med 5 till och med 50 rdr, såvida nemligen missbruk af dessa verktyg sker. 21 6 föreskrifver, att till förfalsknibg ämnade verktyg skola göras obrukbars. Ofvanstående författningsförslag hvilar hufvudsakligen på de af lagberedningen antagna grunder, hvarifrån likväl åtskilliga afvikelser ansetts böra egå rum ej mindre i afseende på vissa straffbestämmelser än ock, hvad förfalskningsbrott angår, i frågan om skilnaden i straff för förfalskning af inneliggande eller s. k. urkundliga offentliga hasdlingar, och redan utgifna expeditioner och handlingar, samt förnämligast i frågan om hvad till förfalskningsbrutts fullbordan hörer ock i hvad mån ansvar derför bör ega rum, äfven om bruk af det förfalskade icke bliföit gjordt. I förra hänseendet förekommer, att, då lagberedningen i frågan om förfalskning af skriftliga bandlingar ihdelat dessa i två hufvudafdelningar, sllmänna och enskilta, förevacande förslag derjemte upptager som en mer än dubbelt svårare art af brottsligbet förfalskning af inneliggande offentliga handlingar, såsom domböcker, kronans räkenskapsböcker och andra af den beskaffenhet, ätt de till allmän nytta och efterrättelse böra förvaras, än förfalskning af från offentliga myndigbeter redan utfärdade beslut och andra hbandlin (1 5); hvarförutan ett förstörande i bedräglig efsigt af förberörde slags handlingar blifvit betraktadt lika med förfalskning. I afseende på brottets fullbordan har lagberedningen antagit såsom allmän grundsats, att den faleka produktens åstadkommande i ondt uppsåt vore tillräckligt för att göra gerningen eåsom fullbordadt brott inför lag straffbar, utan afseende derpå att förfalskaren ej gjorde bruk af det förfalskade, hvilken uraktlåtenhet endast skille föranleda till någon nedsättning i straffet. Det förevarande förslaget betraktar deremot i allmänhet den genom förfalskningen åstadkomna produkten endast såsom medel för det med brottet åsyftade ändamålet, och förklarar till följd deraf straffpåföljd för brottet, så länge det ej hunnit närmare sin fullbordan än till medlets anskaffande, icke ega rum, med mirdre än att den härigenom frambringade produkten finnes vara för det allmänna af den vådliga beskaffenhet, att allt åstadkommande deraf i annan ordning, än den af staten föreskrifna, måste såsom straffvärdt anses. Båda sistnämde afvikelser från lagberedningens förslag hafva blifvit godkända af högsta domstolens majoritet, hvaremot en ledamot, justitierådet Iggeström, anfört en särskilt, omständligt utvecklad mening, deri han jemväl motsätter sig förslaget att för förfalskning bibehålla den gamla straffarten af värans förlust, I och föreslår i stället att i lagen utsätta, att den, som gjort sig förfallen till sådan påföljd (som eljest skulle medfört ärelögshet), skall vara oberättigad att innehafva embete, tjenst, eller annan allmän befattning, att till allmän befattning väljas, så ock töra andras talan inför rätta. Denna hr Iggeströrms reservation har åter föranledt ett motiveradt anförande till statsrådets protokoll af hr justitiestatsministern ! Gäntber för vedeflöggning af br Iggeströms anmärkningar; hvarefter statsrådets öfrige ledamöter och K. M:t ansett samma antmärk: ningar icke förtjena afseende. Vi torde återkomma till denna å ömse sidor intressanta juridiska diskussion, men skola dessförinnan redogöra för förslaget till rn 1