Aftonbladet – 25 april 1857, sida 2

ära i Österlandet, hvars sagorika minnen och tropiska natur anslogo hans lättrörliga sinne, och kanske vaknade då i hans själ den första, ännu outvecklade planen till ett bärtåg i Egypten, för att vid Pyramidersa, på Faraonernas grafvar plantera franska republikens trefärgade fana. Får man tro Lucien, hade äfven Napoleon vid ett dylikt tillfälle med bestämdhet förutsagt, att han innan kort skulle. föra befälet i Paris, och detta då han nyss blifvit frigifven ur fängelset, då han af de maktegande misstänktes som en hemlig anhängare till den störtade Robespierre. Men. spirar redan här fatalisten, ehuru han först framträdde fuilvuxen efter oerbörda framgångar, hvilka i någon mån rättfärdigade en sådan åsigt, sedan Napoleon vid 27 års ålder blifvit öfverbefälhafvare för italienska armån, vid 30 förste konsul, vid 35 kejsare öfver det mäktigaste rike i Europa. Hos Napoleon III var denna fatalism ett arf. Girigt väntande ett gynnande ögonblick att handla var under åren 1832—36 franska tronen ögonmärket för alla de förslag, de planer, som hvälfdes i hans oroliga hufvud. Två grafvar, hertigens af Reichstadt och. Napoleon Ludvigs, den nuvarande kejsarens broder, hade för honom: jemnet vägen till de anspråk, hvilka ohefen för napoleoniska familjen kunde bysa, men dem Frankrike och Europa vid denaa tid ingalunda tycktes hågade ait godkänna. Det unga familje-öfverhufvudet misströstade dock ingalunda om sin i höga kalle!se, och yttrade med: den mest efi gjorda tillförlit till schweiziske förbundsöfversten von Erlaeh i Bern, att den tid lioke vore alltför afiägsen, då Ludvig Napoleon skulle bestiga sin farbroders tron.o Han gjorde med klarhet och bestämdhet reda för gina skäl till en sidan öfvertygelse, Han I ådagalade, att den oerhörda korruption, som