Aftonbladet – 25 april 1857, sida 2

af landet; hvarföre ock den östra stambanans örbindelse med den södra eller ledning i ostligare riktning öfver Ekesjö och Wexiö till Karlskrona böraf nu församlade ständer lemnas helt och hållet oafgjord. Till en komjmatide riksdag bör på lika sätt äfven anläggningen af den eljest i sig sjelf gagneliga sammanrbindningsbanaa mellan Örebro och Askersund jemväl uppskjutas. Den är för dem, som hylla förslaget om vestra stambanans ledande söder om Mälaren, ett vilkor för möjligheten att utan älltför mycket ökade kostnader bearbeta sin bana; men för dem, som nitälska för besparing i utgifter, i förening med den redan tillvarande rörelsens under lättaride på ett sätt; som ej tillskyndar statsverket en dryg underhållsköstriad för banorna, är denna sammanbindningsbanas omedelbara företagande ingen trängande angelägenhet, likasom för orten behofvet deraf ingalunda är bland dem, hvilka icke lätteligen kunna tåla uppskof. I fråga om stambanornas ledning genom hufvudstaden och bangårdsanläggningen derstädes hafva vi förut uttalat vår tanka. Också dela vi helt och hållet dö åsigter derom, som af en insändare med mycken sakkännedom utvecklats uti den uppsats i ämnet, hvilken finnes införd i bibanget till Aftonbladet för den 20 innevarande April; till hvilken uppsats vi ånyo hänvisa, såsom på ett klart och bindande sätt ådagaläggande de stora bristerna uti och olägenheterna af den plan, som, af äfverste Ericson uppgifven, blifvit af Kongl. Maj:t i förenämde afseende antagen och godkänd. Afdelningen har på nära 10 sidor utlåtit sig angående de jernvägfarbeten, som under detta år och den tid innevarande riksdags statsreglering kömmer att omfatta, böra a! staten utföras, och de deftill erforderliga anslagssummornas belopp, hvilka (sid. 83) ansifsas till sammanräknade 30,960,000 rdr rmt, utom de af sista riksdags anslag vid innevarande års början i behåll varande 400,000 rdr : m: Denna del af utlåtandet utgör, likasom let öfriga, ingönting ännat än en parafrasering af hvad i ämnet förekoriimöt uti öfverste Ericsons bekanta, af K. M:t i allo antagna betänkande af den 18 November sistlidet år; och då vi framstält giltiga skäl för den, såsom vi Hoppas, äfven bland pluraliteten af både svenska folket och desö reptesentanter rådande mening, att det icke vore kiokt och välbetänkt, om en 53 vidt utsträckt jernvägsbygnad, som den af K. M:t föreslagiia, skulle vid innevarande riksdag beslutas, är det klart, att vi för närvarande måste ogilla hvarje anaan arbetsplan än den; hvilken går ut på att med möjligaste skyndsamhet bringa de redan påbörjade vestra och södra stambanorna till rullbordan, äfvensom den del af nordvestra stambänan, som ligger mellan Arvika och norska grtänren; Det kan icke läggas nog makt uppå att skyndsamt uppnå i främsta rummet ei sämmanhängande jernvägsförbindelse mellan Stockholm och Göteborg samt dernäst mellan Stockholm och Malmö;. och då, enligt riksgäldsaflelningens. flera gånger upprepade utsago, en jernvägsanläggning från Stockholm öfver Katrineholwm till Hjulö under inga förhållanden kan fullbordas på mindre tid än 6 år, men en bana i den af jernvägskomiter föreslagna riktningen norr om Mälaren bör, i anseende till de derå förekommande långt mindre naturhinder, kunna utföras på hålfva denna tid, innebär detta ett ytterligare och i vår tanke alldeles afg irande skäl att föredraga denna senare riktnitg,; som 3 år tidigare skänker, för mindre kostnad, åt fädefnäslandet fördelarne af sagde förbindelse mellan östra och vestra kusterna, på samma gång den inre röÅrelsen lika mycket förr upphämtar vinsterna af lättnaden i förbindelsen orterna emellan i den riktning, somi gehom naturligt läge, inTÅ dustri och odling af ålder för denna rörelse Tutstakats. Slutligen ännu ett ord om den militäriska synpunkten. T Det låter lätt tänka sig och har äfven förut Tolifvit anmärkt, att riket skulle kunna inom den så nära liggande tidrymd som tre år blifva utsatt för ett anfall österifrån. Hvad gagn hade vi då af jernvägarne efter den af K. M:t antagna planen för anläggningen deraf, Toch särskilt af den söder om Mälaren gående, då densamma icke hunnit längre än till Södertelje, måhända icke ens så långt? Hvad Inytta kunde de göra, med afseende på rikets örsvar? Jemförelsen med hvad som skulle vara förhållandet, i händelse jernvägen anlägges norr om Mälaren och på denna tid Tredan blifvit bragt till fulibordan, är lätt Tatt göra. Hvilkendera är då mest vän af sitt fäderTaesland, den, som förordar och söker verka för utförandet af denna senare jernvägssträcka, eller den, som med all gewalt vill genomdrifva vestra stambanans ledning söder om Mälaren? Vi äro långt ifrån att vilja tillskrifva denne senare några landsförrädiska afsigter; men uti insigt om fäderneslandets I bästa tro vi, att han står långt efter. Är låter insigten om det: rätta och för fäderneslandet gagneliga vunnen genom de upplysningar, som framlagts och som icke kunnat I vederläggas, så återstår det att iakttaga, huruI vida hos åtskilliga bland ledarne så väl i statsutskottet som på riddarhuset, hvilka hafva egendomar i Södermanland eller utsigt att ärfva sådana, det enskilta intresset skall visa sig starkare än fäderneslandets. — Posttidningen meddelar följande regerings beslut: Sedan K. M:t, under den 9 December sistlidne år, faststält taxa, hvarefter afgifterna för trafiken å sta