Aftonbladet – 18 april 1857, sida 2

ser. Då flickan vid femton till sexton år utgår ifrån denna skola (Vecole normale) erbjuder samhället henne en högre lärdomsskola, (Vecole superieure), der de unga flickorna vanligen fortsätta sina studier till dess de uppnå omkring 20 år. Ingen som tänkt öfver lifvet kan förbise det olämpliga i den svenska flickans af de högre klasserna uppfostran, som bör vara fullbordad just då gossens vanligen börjar att erbålla sin egentliga riktning för framtiden. Ingen bör derföre i närvarande förhållanden med rättvisa kunna fordra af det jollrande, tanklösa flickbarnet, som, ofta utan moralisk och religiös underbygnad från hemmet, vid femton till sexton års ålder direkte från skolan och barokammaren inkastas i verldslifvets alla förströelser, att hon skall betrakta dess dårskaper med en tänkande och varkligt bildad qvinnas lugna urskilning; inger att hon i det vigtiga valet för lifvet skallledas af högre bevekelsegrunder än den egennyttas och den fåfärgas som omgifva benne, och som tyvärr alltför ofta tala till henne genom föräldrars och vänners efterdömen och lärdomar; eller att hon som moder skal! kunna utbilda andras förstånd, hjorta och eftertanke, medan hennes egna sjä!sgåfvor törhärda äro dömda att för alltid slumra. Se vi åter dessa skolor ur en annan synpunkt, är det lätt att inse, att den unga obemedlade flickan genom dem eger tillfälle att erbålla de kunskaper, från hvilka hon måste bämta sin hela framtida bergning. Och att dessa kunskaper äro gruadliga, bevisas bäst derigenom, att de professorer från de olika universiteterna i Schweiz, hvilka i de nysenämda skolorna meddela undervisning, icke anse det olämpligt att låta qvinnan blicka in i vetenskapens hemligheter, hvilka tidehvarfvets fortskridande ej mera tillster os att betrakta såsom en tillhörighet för vissa indi