Aftonbladet – 18 april 1857, sida 2

de, frälsebonden, torparen eller statkarlen, som får med sitt arbete skaffa tillgång till fyllandet deraf. Men härigenom hindras denne att någonsin arbeta sig sjelf upp till någon välmåga, än mera att komma till förmögenhet, och orten hålles sålunda fortfarande nere på en relativt låg ståndpunkt af industriel utveckling, om ock ett antal herresäten kunna anförag, der jordbruket blif-) vit till en aktningsvärd böjd uppdrifvet. En följd häraf är ock, att en jernväg genom Södermanland blir företrädesvis en skänk till dessa fåtaliga, adliga och oadliga possessionater, men icke en synnerlig förmån för mängden af provinsens invånare, hvilkas af lättnaden i forslingen hämtade vinster possessionaterne icke lära underlåta att hufvudsakligen tillegna sig, genom förhöjande af de underhafvandes utskylder och tjenstbarheter, i samma mån som den nämde lättnaden kommer dessa underhafvande till godo. Med en på lindsbygden spridd allmännare välmåga står städernas flor i oskiljaktigt savamanhang, och de utöfva på hvarandra en inbördes vexelverkan. Städernas tillstånd är således en gradmätare på hela provinsens ställning i ekonomiskt och industrielt. hänseende. Beskaffenbeten af Södermanlands städer talar i detta fall icke högt för detta landskap: framåtskridande. Nyköping har, enligt landshöfdingeembetets senaste 5-årsberättelse, under tidrymden 1850 — 1853 icke ökat sin folkmängd med mera än 23 personer, och med undantag af Eskilstuna äro provinsens städer till den grad ömkliga, att de framsläpa allenast ett skenlif. Man ville söka tillskrifva detta förhållande med så väl landsbygd som städer de svåra transporter, hvaraf provinsen förmenas lida, och påstår, att endast man får jeraväg söder om Mälaren, skall allt förändras. Men icke ligger orsaken i svåra transporter, ty vägarne äro, ehuru backiga, erkändt ypperliga, och det finnes i hela provinsen ingen enda punkt, som har längre än 4Y, mil till närmaste stad och hamn. Följaktligen, så länge orsak och verkan motsvara och betinga hvarandra, kan lättnad i transporterna eller en jernväg icke häfva det onda och lyfta provinsen, om den också bereder ett mindre antal af dees invånare betydande vinst. Den verkliga skulden till städernas i Södermanland tynande tillstånd ligger i det af oss anmärkta förhållandet med jordens hopande på ett ringa antal egares händer. Possessionaterna, som sälja i parti, köpa så äfven, och åå beggedera sker i hufvudstaden, kan någon betydligare handel i provinsens egna städer naturligtvis icke uppkomma, så mycket mindre som den godsen underlydande allmogen, dels vid forslingen för husbondens räkning, dels vid egna handelsresor till hufvudstaden, äfvenledes der fyller sitt behof af stadsmannavaror. För att en provinsstad skall kunna höjas till något flor, erfordras, att den omgifvande orten har i betydligare mängd ea besuten, sjelfegande allmoge; ty då flertalet af stadsboer icke kan köpa annat än i minut, hvadan möjligheten attnedsätta sig och lefva i stad beror på möjligheten att kunna der förse sig med lifsmedel i små qvantiteter, när som helst eller vissa dagar i veckan, men å andra sidan allmogen icke heller kan sälja annat än i minut, mötas här de ömsesidiga behofven och fördelarne, till inbördes gagn för både säljare och köpare. Possessionaten finner ingen räkning vid att minutera ut en eller två marker smör, en half tunna potates o. s. v., samt att för en sådan i hans tycke lumpen handel skicka bud till staden en eller flere gånger i veckan; men den mindre joråbrukaren, allmogen, mäter sina fördelar efter en annan måtistock och kan genom sin talrikhet fylla stadsbons behof, utan att dervid sjelf betungas af alltför täta stadsresor. Se vi på alla de städer, som hos oss vunnit någon utveckling, så hafva de derför att tacka sitt läge i kretsen af en talrik, sjelfegande allmoge mer än -ågot annat. Så äfven Eskilstuna. — Åkers, Österoch Wester-Rekarnes härader, som bilda stadens närmaste omgifning, äro i hela Södermanland de, hvilka jemte Daga och Selebo härader hafva till största delen förblifvit i allmogens ego, kanske derföre att de till naturskönhet äro de minst vällottade. I Åkers härad utgör den privilegierade; jorden 31, i Öster-Rekarne 44 ochi Wester-Rekarne 462; proc. af deras hemmantal. Provinsens folkmängd utgör enligt 1855 års tabellverk: inom Nyköpings län . 122,073. och inom den del af Södertörn, som kan hafva nytta af den ifrågasatta jernvägen, nemligen Svartlösa och Öknebo härader och Södertelje stad 14,161. Summa personer 136,234. Näringarne äro hufvudsakligen åkerbruk och boskapsskötsel samt något bergsbruk. Enligt landshöfdingeembetets senaste femårsberättelse, beräknas inom Nyköpings län sädesafkastningen till 365,402!, tunnor, sedan utsädet afdragits, samt 194,951 tunnor potates. Öfver förhållandet i Södertörn hafva , vi ännu icke sett någon officiel uppgift, likasom all grund saknas för beräknandet af ladugårdsafkastningen, hvarom likväl förenämde femårsberättelse innehåller, att afsättningen af ladugårdsprodukter. lärer under den tidrymd berättelsen omfattar icke obetydligen hafva ökatsn. Hvad bergsbruket angår, så har enligt sammaberättelse malmuppfordringen år 1855 utgjort 50,801 skT, tackjernstillverkningen 21,347 sk8, stångjernssmidet 12,014 sk, manufaktursmidet 3870 sk, samt gjutgodstillverkningen ett medelbelopp under de fem åren af 11,635 sk; varande under denna tidrymd 3 härdar med tillsammans 1375 sk PARAR a SES Cm SRA ee ee Sh od