Aftonbladet – 17 april 1857, sida 2

skugga, som han icke på något sätt vill medgifva vara stor,, och han har derföre ansett sig: böra anföra några historiska fakte sasom stöd för ifrågavarande beskyllningar och för att visa huruledss Elisabeth framstår i sitt förhåll.nde-tillEssexlikastor och-rättvis; som denne senare visar sig låg, lumpen och förrädisk i sitt förhållande till henne. Det är således desse fakta vi egentligen ha att hålla oss till. Låtom oss se: Det var, säger hr E. L., vid slutet af Elisabeths långa och ärofulla regering. Leicesters plats i hennes hjerta var tom. Hon hade ingen guöstling af öfvervägande inflytande. En regnig dag vandrade hon med sitt hof på ea af promenaderna. En vattenpöl spärrade hennes väg och hon stod just i begrepp att vända om, då en uog kavaljer af det ståtligaste utseende skyndade fram och uibreddo sin guldbroderade mantel för hennes fötter. Denne unge man var grefve. Robert Essex, hvars lycka sålunda uppdykade ur dya. . Så å, verkligen! Nej, bäste hr Ernst Ludvig, vi kunna upplysa er, hvad ni för öfrigt kan erfara genom hvilken som helst. ohandbok i verldshistorien för nybegynnare, att denne unge man aldeles icke var Robert Essex, Den person,som genom en sådan ovanlig ertighet ådrog sig Elisabeths uppmärksamhet, råksde vara Walter Råleigh. sedermera känd såsom Essex dödsfiende. Ni torde beräget medgifva, bästehr Ernst Ludvigyatt nog är det bra bårdi, till och med för emskugga som icke är stor, att få sig tillvitade hardlingar, som blifvit tegångna af just der, som i lifstiden varit ens hätskaste fiende, och ri torde derföre ursäkta att vi äfven finna det htet besynnerligt, då ni: längre. fram såsom bevis på Essex hyckleri anför det usla. armicker beträffande drottringens skönhet, som deuasamme Raleigh, om hvilken od var frågs, tillåtit sig i ett bref, som han hoppades skulle