Aftonbladet – 17 april 1857, sida 2

den af deputerade från dessa landskap till EK. M:t ingifna och väl af afdelningen om-: nämda, men icke till sitt innehåll härmare. redovisade petition i ämnet; och tro, att, om afdelningen egnat tillbörlig uppmärksamhet deråt, skulle den hafva aktat sig för att tala om samma mening såsom stödjande afdelningens åsigter i denna fråga. Att dessa lika litet kunna hämta stöd af de väckta motionerna om de omförmälda bibanorna, är äfven klart. I sjelfva benämningen bibana ligger ju begreppet om en annan bana såsom hufvudeller stambana, med hvilken bibanan står i förening; och behofvet af bibanor utesluter icke eller upphäfver det än högre behofvet af stambanan. Hvad särskilt angår de här ifrågavarande banorna längs Hedströmmen j samt från Siljan till Westeråg, så lära de blifva lika behöfliga, äfven om stambanan skulle få sin riktning i enlighet med öfverste Ericsons förslag; hvaraf följer, att, om allmänna meningen hyllade denna kommunikationsväsendets riktnihg inom nämde provinser såsom det Hufvudsakliga, någon bana icke heller borde anläggas öfver Upsala, Sala och Frövi. Huruvida genom vestra stamba: nans ledande norr om Mälaren i den af jernvägskomiten föreslagna riktning behofvet af jernvägsförbindelser med hufvudstaden och de vestra orterna i någon väsentlig mån förminskas, derom torde de ifrågavarande Jjandskapen vara de säkraste domrarne, och då derag8 omdöme, hvilket kan inhämtas af den ofvannämde petitionen, är alldeles motsatt afdelningens, synes det senares rätta värde icke vara svårt att uppskatta. Det är i sjelfva verket af samma halt som frasen, att medelst vestra stambanans ledning från Stockholm genom Södermanland, denna bana naturligtvis (!) kommer att upptaga och fortsätta den från södra orterna kommande stambanan, hvilken senare bana inom nämde provins fördelar sig åt motsatta häll, nemligen mot öster åt hufvudstaden och mot vester åt Nerike samt fortgår i en sträckning af mer än 18 mil i samma linie som den förran. En så sinnrik upptäckt, som att en norrifrån kommande bana iortsätter en, som kommer från söder, äfvensom att denna senare fortgår på samma gång åt öster och vester och på köpet i samma linie med den förra, förtjenar verkligen att icke gå förlorad. Men hvarföre inskränka detta fortgående till 18 mil? Det kunde ju lika så godt fortsätta, från Hjulö till Göteborg, eller banan till och med komma riktigt på bakspår och öfver Falköping och Axamo fortsätta ända till Malmö. Vid sina anstälda jemförelser mellan r7esultaterna af vestra stambanans anlöggning söder eller norr om Mälaren har afdelningen ansett sig icke böra taga i beräkning de vestra provinsernas trafik, enär denna kan antagas komma att blifva ungefärligen densamma, på hvilkendera sidan af Mälaren den till dessa provinser från hufvudstaden gående stambanan anlägges,. Denna om ett slags jemnmod vittnande åsigt står afdelningen emellertid icke ut med att bibehålla längre tid, än som erfordras för att sätta punkt för meningen. Genast derpå följer ett utbrott af förtjusning för banan söder om Mälaren, hvilket är nog märkligt att böra här fullständigt återgifvas. ,Utskottet — säger afdelningen — tvekar dock ej att uttala sin åsigt, att en vida hfligare jernvägsrörelse skall uppstå på Mälarens och Hjelmarens södra och norra sidor (sic). Sålunda skall trafiken tvifvelsuten blifva mycket större mellan Örebro och Ka trineholm än på ungefärligen enahanda väglängd norr om samma sjöar eller emellan Örebro och Westerås, helst den södra jernvägsförbindelsen icke, i likhet med den norra, har att motse en täflan med sjökommunikationerna mellan de orter, som af jernvägen beröras. En jernväg söder om Mälaren kommer således att under hela året upphemta och fortskaffa Östergötlands och dervarande betydliga städers samt andra i söder från hufvudstaden belågna orters personoch varuirafik till och från ej mindre denna stad, än Nerike och rikets vestra landskaper samt Norge. Denna bans kommer dessutom att från begge sidor oafbrutet begagnas för rörelsen både inom Södermanland och inom Nerike, hvarest densamma vid Hallsberg upptager den stora(!) trafiken mellan den vid Wettern belägna staden Askersund och de norr om samma sjö liggande orter. Visserligen skulle den från Örebro mot norr utgående banan, sedan den mellan sisiwnämde stad och Frövi emottägit trafiken till och från Nora och Linde, erhålla eo rörelse, jemförlig(!?) med den som är att motse mellan Örebro och Hallsberg; men sedan denna senare bana gått förbi Frövi samt Mälarens hamnplatser Arboga, Köping och Westerås, skulle densamma under 7 måsader af året, utsatt för täflan med en be: qvåäm snabb sjötrafik, efter all sannolikbet endast komma att lemna en högst obetydlig inkomst. Vid dena norr om Melaren gående stambansns ledning från Westerås till Stockholm komme väl samma bana att genomlöpa allmänt odlade och fruktbara trakter; men denna landsort synes icke hafva något synneriigt behof-af-enytterligare elierny komtunikationsled, helst den i sitt grannskap eger ganska fördelaktiga vattenkornmuniksiiopner med hufvudstaden samt andra. orter, och den i Kongl. Maj:ts nådiga proposition föreslagna norra stambanan kommer att på icke lång: afständ derifrån anläggas. Ert helt annat förhållande eger deremot rum i afseende på den motsvarande delen af en jernväg söder om Mälaren, eller emellan Katrineholm och Stockholm, som får sin sträckning inuti landet till större delen 3 å 4 mils afståud: från närmaste vattenkommunikationsled och kommer att genomgå en landsbygd i vida större behof af förbättrade eller nya kommunikationer. Derföre torde denna jernväg, sedan rörelsen å densamma. framdeles ökats med den från Östergöiland: och rikets sydliga. delar tillkommsnde trafik (den hade ju nyss Östergötlands och dervarande: betydliga städers samt andra. i söder från hufvodstaden belägna: orters. person-och varutrafik: hvad :skall; dex då framdeles ytterligare få?) förmodligen blifva den första svenska jernväg, som för att motsvara rörelsens behof måste utläggas till dubbel bana. Man erinras vid läsningen häraf ovilkorligen om Diktens skepp, det ingen storm:betvingar, Der stvrman sitter sielf så lugn och fri.