Aftonbladet – 17 april 1857, sida 2

skuid, motsvarande i svenåkt riksmynt omkring 86,406 millioner rdr, af så kallade consols eller rättare kongolidated annuitiess, som Sro statssku!dförbindelser, löpande med 3 procent ränta och ouppsägbara å långifvarnes sida. De noterades på Londons börs för åtta dagar sedan till 94!, å 94, procent af nominalvärdet, men hafva under olika tider, sedan skuldförbindelser började kursera, varit tillgängliga till högst olika priser. Det högsta, af insändaren kända betaldes år 1737 — med icke mindre än 107 procent, — det lägsta åter år 1794 — då det endast utgjorde 47?,. Dessa priser äro så känsliga för alla tilldragelser inom och utom landet, i synnerhet på den politiska horisonten, att om en styrelseledamot i något tal, hållet vid en festmåliid eller annat högtidligt tillfälle, gör anspelning på något förhållande, egnadt att väcka uppmärksamhet, underlåter aldrig ett sålunda mystiskt uttaladt ord att utöfva inflytande på fondbörsen. Prisförändringen sker någon göng ganska hastigt: en hel procent från den ena börsda gen till den andra. I Februari månad 1825 notera coansols till 937, procent, men föllo småningom, så sit de i Augusti samma år ej stodo högre ån 87., procent; hade således under den korta tiden af ett halft år nedgått i pris med icke mindre än 67, procent. Men det är just denna statsskuldförbindelsernas egenskap ait hastigt ändra värde, som grundlägger deras begärlighet såsom föremål för spekulation; en egenskap, som i vida hgre grad tillhör de förbindelser, som utgifvas med kapitalrabatt, än dem, som utlemnas al-pari. Och skälet härtill är intet annat än just fruktan för de af Red:n omnämda, för staterna fördelaktiga räntekonversioner. Al-pari förbindelser äro visserligen också föremål för prisstagring och fall på fondbörserna, men då den låntagande staten, för att erhålla lån al-pari, alltid måste utfästa en relatift högre ränta, ligger redan häruti å statens sida en önskan, och å långifvarens en anledning till fruktan, att staten skall begagna första inträffande gynnsamma ställning på penningemarknaden, att uppsäga lånen för att få räntefoten nedsatt (konvertera räntan). Huru snart eller till hvad belopp en sådan konversion kan komma i fråga att genomföras, kan icke a pirori med ringaste sannolikhet af fondspekulanten kalkyleras, och hahföredrager alltså på goda grunder de statsskuldförbindelser, för hvilka den utfästa räntan icke är underkastad förändringar. Red. anför, att nutidens utmärktare författare i finansläran i allmänhet äro ense om det riktiga uti der af Red:n förordade sätt för statslåns upptagande. Må så vara! Men teori och praktik äro ofta nog på olika vägar. De lärde hafva i alla tider haft ondt om penningar, och om penniogefurstårne på börserna i London, Paris, Amsterdam, Hamburg, Berlin och Wien hylla andra åsigter, måste den stat, som behöfver penningelån, rätta sig efter dessa senare, huru mycket de än må vara i strid med de lärdes teörier. Red:n anför vidare, att det förordade sättet jemväl gjort sig mer och mer gällande i de senaste tiderna. Denna uppgift öfverensstämmer icke med den kunskap i denna väg skrifvaren af dessa rader varit i tillfälle att inhämta. Han känner neml. och vill uppgifva huru det tillgick då Europas b-gge rikaste länder, Frankrike och England, år 1854 vid början af det senaste kriget med Ryssland funno sig nödsakade anlita krediten. I April månad annonserade franska styrelsen om upptagande af ett lån å 250 millioner francs. Den erbjöd långifvarne att välja emellan statsskuldförbindelser af 2:ne slag, begge redan kända på fondbörserha: den ena, löpande med 4!,, 4 ränta, noterades vid tillfället till 943, och den andra, hvarå räntan var 396, till 68!, 6. Och ehuru så!edes det förra slaget, efter hvad en hvar lätteligen kan uträkna, var i afseende på ränteinkomsten fördelaktigare för långifvaren, var likväl det senaste mest begärligt för allmänheten. Till erhållande af förra slagets obligatiobher antecknade man sig med ett belopp af något öfver 159 millioner francs: till det senare med-nära dubbelt detta belopp eller öfver 308 millioner. Orsaken härtill kunde icke vara annan, än att man ansåg sig icke behöfva befara någon nedsättning af den låga räntefoten 3 44 (de papper, som nu utbjödos mot 4!V, 4 ränta, hade icke långt förut burit-5 95, men varit föremål för räntekonversion), på samma gång som det lägre kapitalvärdet i förhållande till pari lemnade större spelrum för spekulationen. Samtidigt med denna låneoperation skulle i England för styrelsens räkning upptagas 2 millioner sterling. Uigående från den af dåvarande finansministern mr Gladstone förordade princip, att krigskostnaden var en utgift, som borde drabba samtiden, annonserade man der om utgifvande af ExchequerBonds, (skattkammere-fordringsbevis) mot 4 procents ränta utan kapitalrabatt, och betalbara 4 år derefter (1858). Men äfren här visade sig penningemarknadens ovilja för paripapper. Under det att det gick särdeles trögt med placersnået af dessa 4 procents pepper, var allmävhoten ganska begärlig efter 3 procents ouppsägbara consols, som för tillfället stodo till 78?, procent, och således ej gåfso köparen deraf fullt en ränta af 3!, procent för hundradet af hans penningar. Då följande året 1555 i April månad regeringens kredit måste anlitas ett belopp af 16 millioner sterling, hede man d ock öfvergifvit både de principer, som året förut gjort sig gällande, och den utväg, som då bege iakt:og samma system som franska sty uigaf nemligen 3 procents consols efter dera iet egande kurs i utbyte mot allmänbetens penningar. Med antagarde således att dessa consols då voro noterade 88 procent, måste regeringen, för erhållande af det behöfliga beloppet, 16 millioner , öka sin redan egande statsskuld af nämde slag med omkring . 18 millioner ; hvaraf likväl den delen, som utgjorde skilnaden emellan dagens kurs och pari, d. v. s. omkring 12 procent, gjordes till annuitie: af ny sort, betalbara inom loppet af 30 år. I redaktionens artiklar beräknas i siffror de förluster staterna göra på lån upptagna mot kapitalrabatt — och onekligen är beräkningen riktig — om nemligen liqviden komme till verkställighet på sätt deri förutsättes. Men om så icke sker, hvilket vanligen icke är och icke bör blifva fallet, såvida man ej, såsom ofvan är nämdt, affekterar att erhålla lån el pari, för att kunna operera räntekonversioner, komma förlusterna att stanna på papperet allena. Liqvid kan nemligen icke komma i fråga för en från lånegifvarens sida ouppsägbar statsskuldförbindelse, på annat vis, än att staten begagnar tillfällen då desss papper stå ligt i kurs, för att medelst inköp deraf förminska sin skuld, och då kan lätt hända, att han gör kapitalvinsti stället för förlust. Antagom pemligen att ban upptagit lånet med 10 kapitalrabatt, eller till 90 95, såsom det heter på fondspråket, Då behof af penoingar förefinnes, och penningemarknaden är tryckt, undgår sådant aldrig att utöfva inflytande på statspapperens pris. Om, då hans 90 , obligationer falla t. ex. till 86 ,, han passar på tillfället att göra uppköp, infriar han ju med blott 86 (rdr t. ex.) sin å 100 rår u:gifna, men med blott 90 rdr belånta förbindelse, och gör således på hvarje sådan obligation en kapitalvinst af 4 rår. Men ännu ett exempel: Det europeiska land, hvars stätspapper uåder senare tiden varit minst begärliga eller i allmänhet, såsom det heter, stått lägst., är Spanien. Ett slag af desa ER ORTEN