Aftonbladet – 9 april 1857, sida 2

att under denföregående tiden affriksdagen åtskilliga mer eller mindre talrika föreningar inom de särskilta riksstånden bildat sig, för att, innan ärendena förekommo till afgörande i stånden, öfverenskomma om sättet för derag behandling. Således har inom adeln junkerpartiet haft och har, som vi tro, ännu sina middagar hvarje måndag på Phoenix, och derefter särskilta sammankomster hos grefve Löwenhjelm eller grefve Lagerbjelke. Grefve Platens fusion har i samma lokal haft middagar om fredagarne och dessutom allrhänna sammankomster bos grefven sjelf, till hvilka senare jemväl ledamöter af andra stånd varit inbjudna. Slutligen haren ytterst fåtalig krets af adelns ledamöter haft sina särskilta emå konferenser. Inom de öfriga stånden bar det väl gått mindre högtidligt till, men äfven der har mean efter de olika opinionstringarne sammanträdt till preliminära öfverggningar. Resultatet häraf har likväl visat sig föga tillfredsställande. Junkrarne ha varit de enda, som inom sitt stånd kunnat bilda ett fast parti, hvilket talat, tegat eller voterat efter den af cheferna uppgjorda plan. De hafva således, med undantag för ett enda tillfille (valet af ordföranden i riddarhusdirektionen), haft öfverbanden på riddarhuset och lära väl äfven få behålla denna under innevarande riksdag. De öfriga fraktionerna så väl på riddarhuset som inom borgareståndet hafva egentligen under de senare månaderne ramträdt såsom mer eller mindre splittrade rupper, hvar och en med sitt anspråk på rättshafveri och sina funderingar hvar på sitt håll. Uti presteståndet har, vi vilja icke säga oppositionspartiet, men sjelfständigheten onekligen under innevarande riksdag visat sig mera framstående, än den var uncer framlidne erkebiskopen af Wingårds despotiska spira och under hans förste minister, detta nya slags kardinal Richelieu, som för närvarande saknas vid rikedagen. Presteståndets nuvarande talman kan icke ens bjuda till att spela den skarpsinnige Wingårds roll, äfven om han dertill egde god vilja. Hos hans minister, biskop Annerstedt, saknas väl troligen ingalunda viljan att äfven göra sin kräkla ill en spira, men desto mera förmågan, då han icke ens bland prester eger det allmänna anseende för lärdom, som väl ändå är oundgängligt hos den, som vill taga ledningen inom detta stånd. Inom bondeståndet är väl majoriteten ännu icke bruten, men äfven der). bar i politiska frågor spår röjt sig till splittring. Sådan är, i korthet tecknad, den allmänna ställningen vid riksdagen. En hvar opinion har sin lilla krets af anhängare. Den enda, som, tills dato åtminstone, egentligen icke har något parti, synes, eget nog, vara — re-Å geringen, hvilket icke hindrar, att hofvet i åtskilliga riktningar kan få sin vilja fram, äfvensom att regeringen, med hofvets tillhjelp, kan tillvinna sig majoritet måhända i tre stånd. Denna ställning är alltför vacklande för att kunna inge förhoppning om kraft hos repreentationen samt enhet och konseqvens i besluten. I detta hänseende erfordras nemligen icke blott en partiell samverkan af mer eller mindre junkermessiga eller oppositionella kotterier inom de gärskilta stånden, utan en uppriktig samverkan inom samtlige riksstånden, grundad på upplysning, sakkännedom och undersökning af de många skiljaktiga ärenden, som komma att blifva föremål för rikets ständers beslut. Således fägnade man sig åt den sambäillighet, hvarmed riksstånden biträdde det från förra riksdagen hvilande förslag till ändring i riksdagsordningen angående allmänna sammanträden för alla stånden till gemensamma öfverläggningar rörande riksdagens vigtigaste frågor. Men sedan man väl fått denna förändring sanktionerad, synes man hafva föga benägenhet att göra sig densamma tillgodo. Hos ridderskapet och edeln hafva åtskilliga i detta ändamål väckta motioner blifvit förkastade, och inom de öfriga stånden har man förgäfves väntat efter något förslag härom. Denna omständighet har, som vi förmoda, varit närmaste anledningen till bildande af ett sällskap af de liberala fraktionerna från alla fyra stånden med reglerade sammanträden en viss dag i hvarje vecka för att öfverlägga om de rikedagsärenden, hvilka anses vara af en vidsträcktare omfattning efter den ordning, hvari de skola förekomma i riksstånden. På detta sätt hoppas man kunna utbyta åsigter och upplysningar, samt komma i närmare beröring med hvarandra, utan afseende på ståndskategorier. Dessa sammanträden skulle således kunna göra samma, om icke större gagn, som de mera högtidliga och talrika i riddarhussalen. Detta sällskap organiserades för något öfver en vecka sedan, då det till antal af omkring 40 å 50 sammanträdde till en tarflig mi:dagsmåltid, hvarvid en värd var utsedd för hvarje stånd, hvilken skulle ega att till sällskapet inbjuda sina ståndskamrater; äfvensom värdarne skulle egå att gemensamt utse en ordförande, som skulle för sällskapet föredraga diskussionsämnena. I förrgår hade sällskapet sitt andra sammanträde, då redan öfver 100 personer deltogo i den gemensamma middagsmåltiden, hvarefter allmän diskussion förekom om hufvudändamålet för gällskapets verkearmhet, hvilket med stor majoritet bestämdes till den ofvan antydda. En början till diskussion gjordes äfven med det från konstitutionsutskottet inkomna förslag angående riksstyrelsens förande, då konungen är af sjukdom eller utrikes vistande derifrån bindrad, och att denna förberedande diskussion icke var utan inflytelse på den, som sedermera i går egde rum inom stånden, och i synnerhet på utgången af frågans behandling inom bonskapet, der föda och värme och torra, snygga Nn (rå jön fann RT OÅ. NL He ot bn mn FK NS DR I CJ Fr LA