Aftonbladet – 9 april 1857, sida 2

skapet, der föda och värme och torra, sn kläder höllos i beredskap för dem. ENygER Barnen väckte isynnerhet deltagande och uppmärksamhet, och så många mödrar i grannskapet kommo med famnen. full af kläder åt dem, att deras förlista garderob snart åter blef ersatt. Men ingenting kunde trösta dem öfver förlusten af deras gamle vän. Förgäfves frestades de små Guds englarne med anbud af kakor och sötsaker och alla möjliga läckerheter; de suto helt stilla med armarne slingrade omkring hvarandra och greto tyst. Lika godt huru fult och otympligt omhöljet är, som innesluter all den kärlek som finnes för oss på jorden — gömmes än denna kärlek i den fattigaste, mest obildade varelses hjerta, så finnes dock ingenting i verlden som kan ersätta den. Tiffs hängifvenhet för dessa barn hade varit oupphörligt så omhuldande, så uteslutande, att det tycktes dem som kunde de ej lefva en enda dag utan honom, och med hvarje timma som framskred kände de allt djupare sin öfvergifvenhet. Ingenting kunde qvarbålla dem — de måste ut och söka efter Tiff, och de gingo fram och tillbaka på stranden och tänkte, hvarje gång de vände om: Kanske kommer han från det hållet!,. Men ingen Tiff kom, och Harry, som följt dem, förde dem otröstliga tillbaka. Hör du, Fanny, sade Teddy, sedan de läst sin bön -och Jagt sig på sin lilla bädd, tror du Tiff gått till-himlen? Det har han säkert, så visst som någon kommit dit, sade Fanny. Kommer han då inte snart och hämtar oss dit också?, frågade Teddy. Han trifs nog inte der utan oss, eller hvad tror du? Jag vet inte, sade Fanny. Men jag önskar han tagit oss med; det är så ledsamt att lefva