Aftonbladet – 2 april 1857, sida 2

är Vesta, hvilken synes som en stjerna åf 6:te—7:de storleken — de svagast lysande äro Leukothea och Atalanta, hvilka under vissa förhållanden föga öfverträffa 13:de storlekens stjernor. Bruhns har äfven sökt att lemna en åtminstone approximativ föreställning om dessa små himlakroppars diametrar. Härvid bör anmärkas, att, efter upptäckten af Ceres och Pallas, så väl Herschel den äldre som sedermera Lamont försökt uppmäta deras diametrar, utan att dock vinna några öfverensstämmande resultat. Orsaken härtill ligger i svårigheten att, äfven med mäktiga instrumentala hjelpmedel, omedelbarligen uppmäta så små vinklar, att de icke ens uppnå en sekund: Bruhns har derföre användt ett annat förfarande. Enligt en af Stampfer uppgifven formel låter det sig göra, att, då man känner olika föremåls afstånd och ljusstyrka, hänförd till någon känd enhet, beräkna deras diametrar, hvarvid förutsättes, att ytornas förmåga att återkasta Naset är densamma. Medelst detta förfarande har Bruhns, i tämlig öfverensstämmelse med Herschel, funnit diametrarne för Vesta och Ceres uppgå till 49 geografiska mil; närmast derintill äro Pallas, Juno, Hygixa och Letitia, hvilkas diametrar äro 37, 24,3, 24 och 23 mil. Minst afalla är Atalanta med en diameter af endast 4!,, mil; derefter kommer Leukothea med sin diameter af 5!,, Circe med en af 6!; mil o. s. v. Häraf synes, att deras volymer äfven äro mycket olika. Förenade till en enda, skulle alla dessa planeter bilda en sfer med 76 geografiska mils diameter eller endast ,.af vår månes; och om man skulle bilda en sfer af samma volym som vår jord, behöfdes dertill mer än 500,000 dylika småplaneter. (Om kometerna.) Tre Under den sedan akademiens förra högtidsdag förfutna tiden hafva endast tvenne små teleskopiska kometer blifvit upptäckta, den ena af dArråt den 22 sistl. Februari och den andra af Bruhns den 18 innevarande Mars; men de allmänna bladen hafva haft åtskilligt att förmäla om con stor komet, som-skulle blifva synlig innevarande är. Då dessa meddelanden väckt någon uppmärksamhet, torde det vara skäl att lemna en redogörelse i detta hänseende; Det är bekant, att kometernas banor äro mycket aflånga och att dessa himlakroppar följaktligen endast. kunna observeras under den korta tidrymd som de befinna sig i solens grannskap. Haäraf följer äfven, att det erfordras ytterst noggranna obsörvatice ner för att kunna med någon framgång utröna beskaffecheten af hela den bana de. genomlöpa, utan hvars kännedom man icke heller kan bestämma omloppstiden. Huruvida en komet är periodiskt återkommande, erfares dock säkrast derigenom, att man, sedan läget af dess bana blifvit bestämdt, -efterser, om ibland de tillförene observerade och beräknade kometerna någon förekommer, hvars bana har likhet med den föregående; om detta inträffar, har män an ledning antaga dem såsom identiska. Den nu ifrågavarande kometen varseblefs år 1556 från den 27 Februari till den 19 April. Redan i början af sistl, århundrade beräknade Hare från dessa grofva observationer hometens paraboliska banelementer, Ett halft århundrade derefter föranleddes Danthorne till ett försök att bestämma banan för 1264 års. komet. De tillgängliga materialierna voro här ännu fåtaligare och ofullständigare, samt hämtades dels ur europeiska krönikor för den tiden, dels ur kinesiska annaler; Det resultat, hvartill Danthorne kom, syntes honom emellertid så öfyerensstämmande med det, som Halley funnit för 1556 års komet, att han ansåg sig hafva anledningantaga, att båda himlakropparne vore identiska, att omlpppstiden vore. 292 år, och att kometen torde återkomma 1848, Till -ungefärenahanda resultat kom Pingrå 20 är senare. Nyligen hafva Hind i London och Bomme i Middelburg sysselsatt sig med detta ämne. Den senare har, med antgsande att de båda kometerna vore identiska, visat, att omloppstiden efter 1556 blifvit genom planeternas störande inverkan förändrad till 302 år, att kometen bör återkomma i medlet af 1858; men att denna bestämning vore osäker på två år å ömse sido, så att han kunde återförväntas mellan 1856 och 1860. I motsats häremot hafva Valiz i Marseille och Hock i Leiden visat, att de råa uppgifterna rörande 1264 års komet äro långt ifrån att så öfverensstämma med elementerna för 1556 års komet, att man deraf skulle kudona sluta till-en identitet dem emellan, och den senare har visat, att den af honom framstälda olikheten icke beller skulle kunna förklaras genom pla neterna3 perturbationer. Håraf synes hvilken oviss het råder rörande detta ämne. etta bör icke heljer förefalla oväriadt, då man ihågkommer beskaf(enheten af de källor, från hvilka de sväfvande upp: gifterna rörande 1264 års komet äro hämtade. Det ir nemligen ett poem af Thierry Vaucouleurs öfver påfven Urban VI, hvilken afled samma år, som anes innehålla det tillförlitligaste meddelandet i detta nänseende. Till stöd för sannolikheten af båda someternas identitet har blifvit anfördt, att, om nan med en mellantid af ungefär 390 år går tillaka från 1264, finner man stora kometer omnämla. Sådana omtalas nemligen i de kinesiska annaerna för åren 975, 683 och 104. Men huru säkert och vilseledande det är, att från endast den mständigheteo, att stora kometer efter lika mellanider varit syoliga, vilja sluta till deras identitet, viar 1680 års komet, den största som i nyare tider slifvit sedd. En engelsk lärd, Whistor, fann nemlisen, att om man med en mellantid af ungefär 575 är gick tillbaka från 1680, hade stora kometer vait synliga, och han slöt häraf att detta-vore komeens omloppstid,; på. hvilken slutsats han grundade n hel roman, inaehållande bland annat, att samma komet förorsakat syndafloden. I nyare tider har likväl Encke genom beräkning if 1680 års: observationer visat, att. denna komets omloppstid är åtminstone 8800 år. . Af hvad som nu lifvit anfördt komma vi till den slutsats, att det risserligen icke. är omöjligt, .att 1556 års komet är veriodiskt återkommande, men att detta förhållande ngalunda kan anses såsom: säkert. Men-då man icke endast åtnöjt sig med att såom viss förkunna kometens ankomst, ehuru osäker len än är; utan äfven tilltrott sig kunna omtala de örstörande verkningar den skulle åstadkomma samt ill och med utsatt dagen för dess sammanstötande ned jorden, torde det ej anses -öfverflödigt att äfven värom nänina.några ord. Väl, måste det medgifvas, stt-det icke är absolut omöjligt, att en komet kunde ammanträffa med jorden, -men att det gränsar nära ;1l-.omöjlighetkan genom matematisk kalkyl bevisas, Wrago har nemligen ådagalagt, att sannolikheten ärför: endast är såsom 1:250 millioner, d. v. s. att f 250 millioner kometer endast en-. möjligtvis kunde ömma att råka jorden. Antagas då i medeltal 5 ometer för hvarje är, skulle 50 miilioner år gMorras, innan en sådan händelse kunde inträffa en m ett samanträffande-verkligenskulle ega et då sannolikt att någon förstörande inverkan deraf kulle blifva en följd? Redan den: kända omstänigheten, att kometer, som-under sitt löpp passerat ramför fixstjernor, icke förminskät deras glans, utan tt dessa: synts med-oföråndradt fjus till och med enom kometens tätare delar, bevisar kometkropparrr ÅSE SAS ACA STI NK nnrn äcmr a lust och fallenhet att sjelfva åtaga sig na affärers förvaltning, anhälla om förmynerskapetg fortfarande på samma vilkor och nder gamma ansvar som förut? Jag tror ej, it ett sådant frivilligt ateo Hå minsta stt , är