Aftonbladet – 2 april 1857, sida 2

ha lust och fallenhet att sjelfva åtaga sig sina affärers förvaltning, anhälla om förmynderskapets fortfarande på samma vilkor och under samma ansvar som förut? Jag tror ej, att ett sådant frivilligt ateg på minsta sätt skulle nedsätta dem 1 opinionen. De, som hvarken vilja lyssna till goda råd eller följa förståndets röst, må deremot gerna med eller mot egen vilja sättas under förmyndare, då de gifvit prof på sin oförmåga att rätt be, gagna sig af myndighetens privilegium, Den ena tanken har alstrat den andra, det ena ordet framkallat ett annat, och min artikel har blifvit vida längre, än jag ämnade, när jag först fattade pennan. Jag vill nu afsluta den med tvenne önskningar: den ena, att jag ej alldöles måtte ha uttråkat mina läsare; den sandra, satt åtminstone några af mina ord måtte vara värda att behjertas, I mina lika tänkande medsystrare namn, ber jag ock om tillåtelse att få hembära en varm, innerlig tacksägelse till de -ädelsinnade och högtänkte män, som åtagit sig vår sak, ljusets, framåtskridandets och civilisationens sak, Stå stark, du ljusets riddarvakt, och den svenska qvinnans tacksamhet skall blifva din lön, antingen du vinner seger för hennes sak eller det är en kommande generation förbehållet att skaffa henne rättvisa. Den skall dock en gång segra, liksom en gång alla våra svarta bröders bojor skola affalla, Jag tar nu farväl af allmänheten, :kanske för alltid, och vill. blott tom hastigast försäkra herrar recensenter, att jag hvarken tillhör blåstrumpornas samfund,;för hvilket ja; dock hyser den största aktning, eller de eman, ciperade, karlavulna, oblyga qvinnorna, för hvilka jag ej hyser någon aktning, men att jag helt enkelt är en qvinna, som, i det jag lägger bort pennan, säger med den författarinna, hvilken var sitt köns prydnad och stolthet ; to Nu har min lilla lexa slut och till min söm jag går tillbaka.z os (Slut)