Aftonbladet – 2 april 1857, sida 2

att ständigt lita på sin man, att ej taga något vigtigt steg utan hans -råd, att kssta alla bekymmer .i affärsväg på honom; känner sig obeslatsam, rädd och villrådig; när det gäller att handla på egen hand, tvingas den ensamma att tänka och verka för sig sjelf och att stödja sig på sin egen kraft. Öch när ett manligt biträde verkligen behöfs; äro väl få vinnor så illa lttade, att de ej ha någon slägting eller vän, till hvilken de kunna vända sig, för att erhålla ett oegennyttigt råd eller verksamt bistånd. Jag har nog goda tankar om menniskonaturen, för att tro på tillvaron af ointresserad hjelpsamhet, som är villig att tjena sin nästa med råd och dåd; åtminstone hoppas jag, att de ohjelpsamme, de, som kunna svika ett dylikt förtroende, höra till undantagen. Och i förvaltandet af en landtegendom är det väl ej. omöjligare för en gvinlig än för en manlig godsegare att erhålla en duglig inspektor eller rättare? Äfven i värsta fall, när qvinnan verkligen ruinerar sig, kan man dock säga, att det är bättre att hon gör det sjelf af fri vilja, än att andra göra det mot hennes vilja. Att sådana fall skola inträffa, att olyckliga äktenskap skola ingås, att bedragare skola up;stå och stundom lyckas i sina nedriga förebafvanden, allt detta hörer Väl ändå till det oundvikliga onda på jorden. Nämn mig då ett lagbud, som icke på något sätt kan missbrukas! Öfverbevisen mig om; att hvarje 21-årig yngling är värdig den myndighet lagen tillerkänner honom! : Man vill gå en medelväg och föreslår, att underlätta möjligheten för qvinnan att blifva myndig, i stället för att obetingadt medgifva henneg myndigblifvande vid 25 års ålder, Vi salla oss ett fritt folk, vi borde derföre äfven anes för friborna qvinnor och således ej sättas iden örnedrande nödvändigheten att bönfalla om en sunst, der vi borde kunna fordra en rättiget. Kunna ej hellre de qvinnor, som relan ha förmyndare och som vid -:uppnå:ndet af len af lagen stadgade myndighetråldern ej