Aftonbladet – 2 april 1857, sida 2

fessor Selanders berättelse om astronomiens framsteg, hvarvid vi fästa våra läsares särskilta uppmärksamhet på de lugnande underrättelser i afseende på den inbillade vådan af jordens sammanstötning med en fruktad komet, som här å nyo meddelas. Då utrymmet och afseendet på andra ämnen icke medgifva införandet af de intressanta föredragen i deras helhet, tillåta vi oss att genom några tillagda rubriker till läsarens. beqvämlighet särskilja ämnena för de utdrag, som vi här meddela. Professor Selander anförde: (Om nya himmelskartor.) För omkring 30 år sedan föreslog :Bessel för vetenskapsakademien i Berlin att gå i författning derom, att fullständiga stjernkartor blefve upprättade öfver det bälte af himmelen, som sträcker sig till 15 på ömse sidor om ekliptikan. Förslaget gillades, och arbetet, som fördelades iblånd en mängd astronomer, har sedan dess fortgått., Tid efter annan hafva åtskilliga kartor utkommit, men först under det sistförflutna året har hela antalet fulländats. Bessel, som icke ansåg planeternas antal afslutadt med de då kända, afsåg hufvudsakligen med denna åtgärd att underlätta uppsökandet af nya. Ty om man erhölle en trogen och fullständig afbild af himmelen för en gifven tidpunkt, vore härigenom en möjlighet beredd att, genom dess jemförelse med stjernhimmelen vid andra tidpunkter, omedelbart uppdaga, huruvida ibland de på kartorna upptagna stjernorna någon förflyttning egt rum, huruvida nya tillkommit eller andra försvunnit. Ändamålsenligheten af detta förslag har bevittnats af de talrika planetupptäckter, hvilka under ett tiotal af år egt rum och som sannolikt skulle nteblifvit i saknad af dessa himmelskartor. Till och med uppfinnandet af Neptunus, hvars tillvaro genom teoretiska beräkningar på förhand ådagalades, blef genom deras begagnande verkliggjordt. Men ehuru förtjenstfullt detta kartverk än är, har dock önskan att erhålla ett ännu fullständigare uppstått, och utförandet af ett sådant har äfven påbörjats. Äran häraf tillhör observatorium i Paris, hvarifrån redan 6 nya himmelskarteblad utgått, uppgjorda i sex gånger större skala än de berlinska och upptagande stjernor ända till 13:de storleken. Jemförelsen mellan dessa och de berlinska visar redan, att flera af de stjernor, som på de senare äro upp: tagna, icke återfinnas på sitt gamla ställe, samt att sålunda flera ännu oupptäckta irrstjernor finnas. (Om fixstjernornas afstånd.) Tvenne stjernor, A i Lyran och 61 i Svanen, hvilkas parallax-benämningar varit förut omnämda, hafva i detta hänseende varit föremål för fleråriga nya undersökningar af Otto Struve med den i Pulkowa befintliga mäktiga refraktorn. Redan för nära 20 år sedan hade den äldre Struve genom sina observatiooer i Dorpat bestämt den förra stjernans parallax till Y,23; genom de nya vida talrikare observationerna med ett utmärktare instrument har sonen fonnit densamma uppgå till endast 0,15. Detta resultat synes förtjena så mycket större förtroende, som han på tvenne särskilta vägar kommit till nästan enahanda värde. Genom begagnandet af endast distansobservationerna har ban funnit 0,13 och genom positionsvinklarne 0,16; det bekräftas ytterligare genom en serie observationer med stora vertikalcirkeln i Pulkowa af Peters, hvi!ken erhållit 0,11. Medelvärdet af alla dessa bestämningar blir 0,153 med ett sannolikt fel af endast 0,008, Emot detta parallaxvärde svarar ett stjernafstånd, som vore 1,330,000 gånger större än solens afstånd från jorden, och för hvars genomgående ljuset behöfver 21 år. Parallaxen för den senare stjeroan, 61 i Svanen, bestämdes äfven för omkring 20 år sedan af Bessel till 07,85. De af Otto Struve verkstälda talrika observationerna lemna ett härifrån betydligt afvikande värde, nemligen 07,351. Men äfven här erhåller StruI, ves bestämning en bekräftelse derigenom, att såväl l. distansobservationerna som positionsvinklarne Jemna nästan fullkomligt identiska resultat. För denna stjerna motsvarar den funna parallaxen ett afstind,) som är 407,000 gånger större än jordens afstånd från I anlen. och till hvars genomgående ljuset erfordrar : 6, år, i vå : (Om de nya planeterna.) Under det förflutna året hafva 5 nya småplaneter I upptäckts. Den första påfanns af Chacornac i Paris ! den 12 Jan, Beräkniovgen af observationerna har för ! denna planet gifvit en omloppstid af 4 år 3 mån. 10 lf dagar, hvars medelafstånd från solen är 36 mill. mil, Å 4 och hvars afstånd från jorden kan variera mellan 51 1: och 21 mill. mil. Han har erbållit: namnet Leda. Den andra planeten upptäcktes äfven af Chacornai ls den 8 Febr. och har erhållit namnet Letitia. Om-Å1 loppstiden är funnen att vara 4 år 7 mån. 8 dagar, 1 och medelafståndet från solen nära 39 mill. mil; afÅr ståndet från jorden omvexlar melian 24 och 58 mill. t mil. Den tredje uppdagades af Goldscbmidt i Paris den 31 Mars. Med en omloppstid af 3 år 4 mån. 2911 dagar, har han ett afstånd från solen af 32 mill. mil; Å c från jorden kan hans afstånd förändras från 17 tilllc 46 mill. mil. Denna planet har, till minne af denjt fred, som vid samma tid afslutades i Paris, erhållit s nambet Harmonia. Äfven den fjerde upptäcktes afll Goldschmidt den 22 Maj; denna planets omloppstid ös är 3 år 8 mån. 5 dagar och medelafståndet från so-13 len 33 mill. mil; afståndet från jorden kan omvexla Ii mellan 13 och 53 mill. mil; planeten hår erhållit namjt net Daphne. Slutligen har Pogson i Oxford den 231 Mäj upptäckt den 5:te planeten, hvilkön erbållit namå1 net Isis: Dess omloppstid är 3 år 5:mån. 20 dagar och medelafståndet från solen 32 mill. mil; afstån-l: det från jorden kan variera mellan 15 och 49 mill. c mil. — Antalet af kända planeter, som röra sig mel1 lan Mars och Jupiter, uppgår således nu till 42. 4 . Rörande dessa planeters solafstånd, omloppstid, lj ljusstyrka och diametrar, har Bruhns i Berlin frami stält några jemförelser, af hvilka en del förtiens att här omnämnas. Ehuru alla -dessä planeter måste hänförås till samma grupp, äro de döck i flerfaldiga hänseenden mycket olika. Sålunda har Flora, .som är den till solen närmaste, ett solafstånd af 30,800,000 mil, hvaremot Euphrosyne, som är-Jängst aflägsen, har ett solafstånd af 44,200,000 mil. Skilnaden uppgår ända till 13,400,000 -mil eller nära hela jordbanans radie. Olikheten i omloppstid är naturligtvis äfven stor; den förra tillryggalägger sin bana, på 1193 dagar, den senare på 2048 och skilnaden uppgår till. 855 dagar. I afseende på ljusstyrkans förändringar äro olikheterna ännu större; för Harmonia är ljusstyrkan, då planeten är solen. närmast, 1!, gång större, än då hon är längst aflägsen; för Polyhymnia deremot är ljusets intensitet i det förra fallet 41 gånger större än i. det senare. Bruhns anmärker äfven, att samma planet har i enahanda läge vid olika tider;olika ljusstyrka, en igkttagelse, -hvilken Olbers redan gjorde, och:som antyder på en rullniog kring axeln, till följd hvaraf planeten företer olika delar-med olika. förmåga att återkasta det !a å Uj ljusaste aF dessa småplaneter g anat krnte etter RE ENG Öh RAD AM he Rv ÖN kn eo 20 DA jr ön DA RE att ständigt lita på sin man, att ej taga något h vigtigt steg utan hans -råd, att. kasta alla bekymmer .i affärsväg på honom; känner sig d obeslutsam, rädd och villrådig) när det gäller u att handla på egen hand, tvingas den en-a samma att tänka och verka för sig sjelf och sl att stödja sig på sin egen kraft. Och när ett)h manligt biträde verkligen behöfs, äro väl fåjfö vinnor så illa lcttade, att d ha någon m dnm Allan Ott oo arg pr 0 AR 7