Aftonbladet – 31 mars 1857, sida 2

bå ett och annat, som jag just skäms att bara böra från en gordonsk mun. Alltid plägade väl Gordonarne ha vett, om de också va litet ilskna emellanåt; men se, den här han har då allsinte. För min del tror jag då sannerligen att gamle Sam sitter ihonom. (Så kalla negrerna den onde.) Vi visste inte, vi, hur rart vi hadet på miss Ninas tid. Ett sånt lefverne, som den här håller med sina gemena supbröder och de der otäcka qvinfolkena sen, utpyntade. som de ärö med alla sina rosor och falbolaner! Men. de stackrarne lär väl nucfå tas med hans ilskna lynne, tänker jag. I trots af Bim egen otålighet och häftighet samt sitt förskt. för. läkarens före: skrifter, tycktes dock Tom tillfriskna, likasom man ofta ser det värsta ogräs frodas bäst. Sina lediga stunder använde ban emellertid till att utkasta. planer till hämd, färdiga till utförande så snart han åter skulle vara i stånd att sitta till häst. Bland annat svor han en dyr -hämd på Abijah Skinflint, hvil. ken, som ban: sade. måste vara. den, som sålt krut och ammuniton åt negerna i träsket. Det måtte varit sänt eller icke, så betydde det inför Lynch-Jagen föga eller intet. Enligt den anklagas, dömes och straffas man blott efter sin mäktigare grannes godtycke. Det var tillräckligt för Tom att han trodde honom skyldig; och af illamående ytterligare lärtretlig, trodde han det just nu så mycket hellre. Jim Stokes, det visste han, hade länge hyst agg till Abijah, af hvilket Tom kunde begagna sig till främjande af sina afsigter. Ett af de första bruk Tom gjorde af sina återvunna krafter var derföre att anföra ett mobbanfall på Abijahs handelslokal. -Boden sköflades och plundrades utan miskund, och efter att hafva tömt bans bränvinsförråder i sina