då vi ofta haft tillfälle vitsorda detsamma såväl hvad pianot som violinen och violoncellen beträffar, inskränka vi oss här till omnämnande af den icke så alldeles vanliga företeelsen, att en konstnär med hr Doors sällsynta virtuosisitet aldrig söker att dermed lysa på kompositionens bekostnad, utan att han sna rare låter den förra underordnas den senare, för avi låta denna framstå i sin rätta dager. Bref från Upsala. Den 27 Mars. I sammanbang med hvad jag helt nyligen berättat, rörande näststundande magisterpomotion, är jag skyldig att nämna något, som säges nyligen hafva passerat... Jag har nämt, att promotionsdagen var af den filosofiska fakulteten bestämd att blifra den 29 nästkommande Maj månad. Sedan denna underrättelse af mig meddelats, lärer till bemälde fakultet en skrifvelse ha blifvit från kanslersembetet aflåten; och denna skrifvelse, åtföljd af nuvarande filosofie kandidaters underdåniga hemställan om uppskof meå promotionshögtidligheten till den 5 Juni, infordrar nämde fakultets underdåniga utlåtande öfver befogenheten af kandidaternas anhållan? Ännu har de icke hunnit blifva bekant, huru besagde fakultei ämnar svara, men de, som icke ega någon enskilt anledning att önska bifall till de unge promovendernes anhållan, hoppäs att fakulteten står vid-sitt ord oeh icke ändrar sin förmodligen på goda grunder uttalade mening. Men i alla fall är det nu ingalonda med säkerhet att påräkna, att den 29 Maj blir promotionsdagen, hvilket är nödigt att känna, till. undvikande af missledning för dem, som förut sett denna uppgift och trott derpå. Till denna notis torde jag, med er tillåtelse, få tillägga en reflexion. Saken är icke af den partiella och för universitetet enskilta betydelse, som den på afstånd torde synas vara. Två saker äro af allmänt intresse, det bestrider säkert ingen: den ena är, ati hvar och en må bibehållas vid den rätt lagen honom :tiliförsäkrar, den andra, att akademien må bhf-va i tillfälle att såsom undervisningsanstalt uppfylla sin skyldighet mot staten. Ingendera delen blir möjlig, om käånslersstyrelsen denva gång — första gången efter erhållna nya akademiska statuter — skulle snart sagdt tvinga till öfverträdelse af gifven lag. Sundt förnuft säger hvar och en, som deraf är i lyeklig besittning, att en promotion, som skall av! ställas vid -terminens slut, icke -kan anställas sedan denna slutats. Att ålägga filosofiska fakulteten at uppskjuta promotionsakten tills ferierna inträdt, vore visserligen, om man så vill, :en obetydlig men likväl verklig kränkning af den rätt dess ledamöter tillför; säkrats i de kongl. statuterna. Vi tro. här, att äfven erE mera obetydlig öfverträdelse af lag, helst genast efter dess stiftelse, icke kan vara nyttig. Och klokt yora ej heller ett sådant förfarande, on man vill gifva den onekligen vackra och fosterländska festen all den allvarliga betydelse, jemte den glada, den naturligen eger och som utan tvifvel äfven denna! gång åsyftas. Då de akademiska lärarne efter den längre och: mödosammare vårterminen, i synnerhet såsom promotionstermin, behöfyva begagna sina ferier, så snart dessa inträda, många för hesans vårdande, andra tör enskilta angelägenheter af annan art, och derföre, enligt vanligheten, för längre eller kortare tid begära permission af högre eller lägre auktoritet och derefter omedelbart afresa från platsen, så kunde det hända, att af universitetets egen äldsta lärarepersonal rätt få bivistade promotionshögtidligheten, och det händer ofelbart, att, om denna högtidlighet uppskjutes in i Juni månad, åtskilliga vid den tiden afrest från staden, enär det ej låter tänka sig, att en på skäliga grunder gjord ansökning om permission skulle blifva afslagen blott och bart derföre, att en promotionsfest tillstundar. I anledning åter af hvad som påstås, nemligen att ansökningen om uppskof med promotionsakten till någon dag in i Juni månad endast gäller ett slikt beviljande för denna gång, så må man väl fråga, hvarföre sådant bör beviljas den ena gången mera än den andra? Men vigtigare är, att skiljaktigheten mellan den filosofiska fakultetens och de unge kransförbidande Apollosönernes önskan i afseende på dagen för festen så bjert väcker erinringen om den för icke så många år sedan väckta klagan öfver promotionsfestens skadiighet för de högre akademiska studierna. Ingen med bildning och hjerta nekar festens skönhet, men hvilken med någon erfarenhet och eftertanka dristar väl neka, att den i sitt närvarande skick är högst menlig både för lärare och lärjungar — hvilket vi förra gången antydde och hvilket redan många både bland de förra och de senare erkänna — samt att den måste bort, hvilket också ofelbart inträffar, huru länge än liknöjdheten elter tanklösheten eller vanan eller envisheten eller ett sinne, som sätter det högsta goda i en fest, söker fördröja dess afskaffande. Emellertid änse vi ej blott, att denna fest kan bibehållas, utan önska det äfven, nemligen om den lösgöres från allt menligt samband med filosofiekandidatexamen. Förderfligheten af ett sådant alltför nära samband behöfver ej här uppvisas; det är förut ådagalagdt. Gör promotionsfesten till en fri fest! Utsätt ieke, till dess firande, hvarken den 29 Maj eller den 5:! Juni, utan — hvad tid ni vill — till exempel någon dag under högsommaren! Låt den inträffa till exempel hvart femte år! Inbjud dertill icke blott de unge män, som ännu förbida bekransningen och,dem, som för ett halft sekel sedan erhållit sin kråns, utan alla, som ega sådana, ja, alla, som ega sinne och aktning för något, som för humaniteten och fosterlandet är af så utomordentlig vigt, som vetenskapliga studier, och festen skall göra sig sjelf, utan tvång, med glädjens frihet och med en högtidlighet, som hittills varit ospord, och tvisten blefve derigenom på det vackraste sävt sliten och gåtan löst, eller, om det inträffade, att inbjudningen lemnades utan uppmärksamhet, så borde man deri med lugn se ett bevis, att — den öfverlefvat sig. -—hH —