Aftonbladet – 31 mars 1857, sida 2

retagit sig att bryta stafven öfver den skandinaviska idn, har han utsigt att förvärfva sig förtroende hos Ryssland, der hans aktier redan förut något stigit, att döma af det betöm, som le Nord på senaste tiden skänkt honom, samt att kunna inleda en försoning med juskraree, så att han icke, i fall en ny kris snart skulle inträffa, måste lida sanime år, då han, såsom ett danskt blad yt rät, eburu nyssallsmäktig kabinettsminister öeh könungens högra hand, måste springa från dörr till dörr under en hel månad, utan a kunna bilda en ny minister, och derföre må ste krypa till korset, försona sig med si:kolleger, som han nyss hade sparkat åt, J: upptaga bland dessa en man, som han hade förklarat att han aldrig ville sitta. vid samma bord rmed.; Ser man närmare på de fraser, af hvilke soten är sammanväfd, så bära de helt och hållet prägeln af hr Scheels personlighet. Hvem inser icke genast, att det icke kan vara den danska regeringen, utan den tyskherren, landdrosten från Pinneberg, som hårnfullt utlåter sig om den nordiska nationalitetskänslan och om den nimbus, som omger den och som naturligtvis smickrar de skand:inaviska nationernar. Hvad hr Scheel i öfrigt anför emot idn om ett skandinaviskt statsförbund, är så lösligt och vacklande, att men näppeligen. på allvar kan upptaga det till ce vederläggning. Ena ögonblicket förklarar her denna 1id6 såsom ett tomt hugskott, som nu mera borde för alltid ha försvunnity och s aldrig kan vinna någon praktisk betyde!se, men i nästa är han icke mera säker på si sak, än att han finner det ganska tvifvelaktigt, huruvida ida kan få en-sådan utbre ning, att den mäktar besegra alla hinde , liksom han äfven heltanspråkslöst undrar om det är så säkert, att de tre konungerikenas makt genom deras förening till er enda stat eller ens dera8 politiska: konsisten i förhållande till utlandet skulle motsvara de förhoppningar man i detta hänseende gör si:,; och han går på ett ställe så långt, att h.r medgitver, det en dylik ide icke blott smickrar nationa känslan, utan äfven synes crbjuda ett säkert och grundligt botemedel mot det politiska: onde, -hvarsf-man tror sig lid:. De anmärkningar, som hr Scheel i öf gör emot det .ek3ndinaviska sträfvandet, äre fullkomligt betydelselösa och allesaramens 25dana, att de-kunna med långt oera kraft växdäs om och begagnas mot hr Scheel och der sak han ger: sg.min of.att förfäkta.. Detråder en-stor:olikhery menar han; emellanSver: ges och Danmarks författaing; denna är ock icke större än dan som finnes mellan Sverges ochNörges; :ochsman kamvälsför öfrigt icke tänka sig större mötstser i politiskt ock öcialt. hänseende är det verkligt. demokratiska Danmark--och--det -högaristokratiska.Holstein: hvilka båda länders sammangjutning till er verklig helstat, hf Scheel Prakter såsom någonting. så förträffligt. ocheftersträfvansvärdt. Hr Scheel talar om de frön till en ia:e upplösning och svaghets, som ett skandina viskt statsförbund skulle bära inom sig; helstatsmannen talar dock dervid, såsora man säger, Om rep i hängd måns bus, och skull: gjox: klokast att inför främifnandettatsmänallsicke beröra det kapitlet, Det lärer Väl nemligen icke vara, någon, obekant. att ingen. politisk bygnad-i Europa bär inom sig-så. starka frör till söndring och upplösning som just den si kalladevdanskahelstaten. Emellan dess olika beståndsdelaraf -olika nationalitet råder icke blott den mest bestämda motsats, utan äfver. ett naiionalbat, som icke kan släckas genom några tvångsmedel, en fiendskap, som aldrig tillstädjer en verklig fred, utan blott vspen hvila: Tftor -hr Seheel, att em statskropp ic sådana öppna och oläkliga sår någonsin skal! känna sig-utgöra ett: verkligt: helt och hvile påen bettyggad grundval? Då hr Scheel ytträr, att de skandinavisk: natiopalitsterna : äro af tämligen konservativ natur, så utgör detta i sjelfva verket ett argument för och icke: emot skandinavismen. Konservativa nationaliteter måsteju sträfva att konservera sig; de treme närbeslägtade nordiska folken måste för sålant ändamål och för.att kunna moistä de främmande na tionaliteter, som utöfva, en tryckning på der: och hots att -uppsiuka dem; om dens garnla spbttriögen förfar, sluta sig tillssmmans till ett förbuzd, som är tillräckligt starkt att skydda den natiorella utvecklingen och som, på samma gång det utit bildar ett helt, i det inre lemnar fullkomlig sjelfständighet och frihet-åt de: sörrkilta -smär:e egendomligheternpa. Fullkomligt karakteristiskt för herr Scheel: penna är den lilla skrapa, som han i sin skrifvelse bebagar tilldela de båda nordiska mo nafkerna, då hän förklarar sig icke vilja örvdersöka, om det beteende de nordiska konungarikenas regering -r iakttagit ocksåverkligen varit det för-omständigheterna. mest. Jämpliga.Det roiste onekligen vara litet förargligt, att man i hvilket ögonblick som helst kan bemöta hr Scheels fraser om dexna id hvilken, efter hans yttrande, icke. längre. är cförarglig, reed yitranden i alldeles-wootsatt anda, ieke blott af rordens utmärktaste statsmän och flera af-dess. furstar under, det senaste årbundradet; utan: till. och med afde båda ru regerande monarkerna samt af Sverges och Norges tronföljare. I ssmmanhsng härmed förtjsnar att såsom en verklig skamlöshet fravihållas hr v.Scheeles tilltag, att utkasta sinaantiskasdizraviska funderingar, icke blott å egna, och icke blott å den danska regeringens, utan till och med å den n