Aftonbladet – 30 mars 1857, sida 3

fordra en fläckfri karakter hos den make, med hvilken hon lofvade att dela ljuft och ledt, och derigenom förädla männens smak och förbättra deras seder. Mannen skulle ej raervinna qvinnans ynnest genom fagra ord, tomt galanteri och ett elegant yttre, men genom redbarhet, rent och ädelt hjerta samt bildadt förstånd. Sällskapslifvets ton skulle förädlas; spelborden blifva mindre talrika; herrar och damer ej tillbringa aftonen iskilda rum, de förra sysselsatta med korten, de senare med själiöst prat om vänner, bekanta och domestiker, den sist utkomna romsznen eller teatrarnes 1 yaste företeelser. Utan att man ens behöfde tänka på, att döda tiden medelst kortspel, skulle aftonen då förflyta under gladt och angenämt samspråk, under utbyte af ider, under utredandet af mången förut dunkel tanke, under läsning af någon god författare, under musik, och mån skulle återvända hem till sig, belsten med de njutniogsrika stunderna, som ilat allt för hastigt törbi; då det deremot nu ofta händer, att man vid uppbrottet från ett famqväm känner sig helt utmattad och uttråkad, samt utgjuter en tacksam suck öfver att allt bar ett slut och äfven ledsamma supger, hvilka endast erbjuda njuthing åt gommen. Detta den bildade qvinnans välgörande inflytande blefve dock störst och vigtigast i hemmest, der modren, omgifven af sina barn, gåfve dem den första undervisningen och de aldrig slömda råden. Ty, säger Aime Martin, phvad betyder väl ett barn för en läromä-! we? Det är en okunnig varels?, som de ler att undervisa. Hvad betyder ett barn för en mor? Det är en själ, som det gäller: att bilda. Lätt och utan tvekan kunde mo-: dren besvara många irågor, hvilka de vettgiriga små så ofta framställa, men som nedtystas, emedan man ej alltid känner orsaken,