Aftonbladet – 27 mars 1857, sida 3

OD ve PETRA RAA man troligen höja bevillningen med vissa procent, iikasom 1848, och således ännu mera öka dess orättvisor. Tal. trodde, i afseende på den föreslagna komitn, att utskottet sjel:t just vore en sådan, och at: det egåe skickliga ledamöter, bezrisas af förslaget till solitaxa samt af de afgifna reservationerna. Tal. afzaf samma förslag i afeeende på bevillningen, som han förra riksdagen afgifvit. Frib. 4. C. Raab skulle vijja göra samma yrkande, men kunde ej finna att detta borde ske vid denna punkt, som endast bandiar om huruvida någon besillniog bör u:gå eller icke. Grefve Ugglas fann sig förekommen af frih. Raab, och ville derföre ej nu besvara yitrandena, hvilka tal i mycket delade, men skulle framdeles upplysa, att ov intet annat kunde åtgöras. Yrkade bifall. Hr 8. v. Troil instämde med de förste talarne i yrkandet af en omarbetning, hvars behof tal. af erfarenhet kände, och fästade sig vid nödvändigheten att hvar och en bör skatta efter verklig inkomst. Med afseende på allmogens kända motvilja för en riktig beskattning af fastighet, borde ej regeringen ensam bära förhatligbeten af den föreslagna komitn; och trodde tal., att utskottet skulle kunna, om iet ville, uppgifva andra grunder. Tal. ville för en riktig jordens uppskattning föreslå en uppskattnings somite inom hvarje härad, och uppskattoing skulle af den göras å vissa egendomar inom häradet, bvilka han kallade normalegendomar. Efter dessa värden zore det ej svårt för taxeringskomiteerna att uppskatta de öfrige egendomarne. Vi komma ej till någon sanning, så länge icke alla betala lika. Na appmanar förordningen till sanningslösa uppgifter. Yrkade återremiss på hela betänkandet. Grefve Björnstjerna instämde med grefve Ugglas. Hr v. Koch medgaf att hans yrkande egentligen rörde en punkt längre fram i betänkandet. Hr Adelborg förklarade, att då ban velat återremittera hela luntan, så hade kan vid första punkten framställt sitt yrkande. Hr Printzenskjöld yrkade bifall. Punkten bifölls. Vid punkten, som afstyrker nedsättning af bevillning för rörelse och näring, yrkade hr v. Koch återremiss på grund af hvad han förut yttrat, tilläggacde nu att det icke blir möjligt att utan nedsättning kunna få en rättvis bevillning. Hr Printzenskjöld kunde ej neka, att hvad som anförts om npuvarande orättvisa bevillning vore sanning, men hade icke stort hopp att få detta förändradt af utskottet. Tal. trodde en stor nytta kunva hämtas deraf, att en författning utgåfves, enligt hvilken taxeringskomit skulle kunna ställas till ansvar tör dess åtgöranden, och ansåg icke de skattskyldige utan embetsmän böra vara taxeringsmän. Tal. trodde det af hr v. Troil afgifna förslag ej vara lämpligt. Yrkade återremiss. Grefve af Ugglas. Ett af de väsentligaste felen i förordningen blefve änvock ej afhulpet genom jordens verkliga uppskattning, emedan idkaren af rörelse derför ej blefve beskattad efter verklig inkomst. Under 4 riksdagar hade ingen ledamot af utskottet försvarat förordningen, men likväl inga sådana upplysningar afgifvits, att man derpå kunnat grunda en annan uppställning, och så att icke en ny orättvisa deraf skulle ba blifvit en följd. Det kunde hända, att man finge mycket mera än hvad man beräknat, och detta vore sämre än att erhålla mindre, emedan i förra fallet penningar droges ur rörelsen. Bättre är då den föreslagna komiten. Yrkade bifall, ej emedan talaren gillade grunden, utan derföre att ingen annan nu kunde utfinnas. Friherre 4. C. Raab fann det system vara det olyckligaste, då man söker, så vidt möjligt är, att lura hvarandra. Talaren ville yrka återremiss, och trodde att, i händelse en sådan beviljades, följande punkter äfven kunde återremitteras. I afseende på jordbeskattningen trodde talaren hr Troils förslag ej vara olämpligt, då allt slags muvemang i detta fall på allt sätt nu hindras i taxeringsoch pröfningskomiten, och då hypoteksföreningarnes uppskattningar befunnits vara riktiga. Hoppades att utskottet skulle omarbeta förslaget. Grefve Lagerbjelke. Förordningen hade med rätta blifvit klandrad, men talaren kunde ej finna annat än att utskottet ej kan uppgöra en annan, och trodde att regeringen bättre vore i tillfälle att afge ett förslag till andra bevillningsgrunder, emedan den har tillgång till flera materialier. Detta förslag borde sedan granskas af ständerna. Den yrkade nedsättningen skulle endast leda till samma resultat, som det vid sista riksdag, att nemligen de, som orätt uppgifvit, dermed fortfarit och sålunda beredt sig lindring. Yrkade bifall. Grefve Liljencrantz trodde intet kunna åstadkommas förr än opartiska personer fått utarbeta andra grunder, d. v. s. ett förslag genom regeringen. Yrkade bifall. Hr Adelborg erinrade om komitån för utrönande at städernas beskattning, huru den efter 7 år endast medhunnit fem städer, samt att sålunda minst sjuttio år nu behöfdes endast för att komma till rätta med städerna, men att komitn skulle komma att sitta i mer än 100 år, då den äfven skulle utröna jordens verkliga värde. Men om den äfven huone sluta sina arbeten om 10 år, så hade dock jordvärdet på den tiden undergått förändring, och blefve arbetet sålunda utan värde. Et annat sätt vore derföre af nöden, och några enkla grunder måste uppgifvas. Tal. erinrade dervid om bränvinsskatten, huru förändrad den blifvit. Hr S. Troil trodde, att utskottet skulle kunna framkomma med bättre grunder. Utskottet har likväl icke begärt genom den föreslagaa komitena förslag till gruoder för bevillningsförordning, utan att jorlens verkliga värde och städernas bidrag måtte utrJnas. Grefve Björnstjerna trodde grunden till lägre bevillning för tjenstemän ligga i det arbete, som af lem lemnas till staten. Man har begärt, att utskotet skall omarbeta grunderna, men då man velat ingifva några, så har man kommit till mycket olika sigter och resultater. Frih. Sprengtporten trodde det vara nästan ogörligt stt af brist på kartor m. m. uppgöra jordvärdet, men utt arbetet ändock vore af ringa värde i anseende ill under tiden skeende förändringar. Tal. trodde, tt totalsumman å uppskattningen af svenska jorden, nkring 400 millioner rdr bko, kunde med säkerhet otagas till dubbel, och att utskottet borde bestämna em minimikaikyl för hvarje län. Trodde ock, att itskottet skulle kunna utfinna andra grunder. Yrkade återremiss. Hr v. Koch upptog till besvarande de mot honom sjorda anmärkningar. Hr Flack talade för bifall. Jr K. Bildt begärde återremiss i likhet med hr v. och. Grefve E. Sparre upplyste, att presteoch bondetånden bifallit denna punkt, och hemstälde, om en iterremiss vid sådant förhållande borde ske. Yrkale bifall. Grefve C. Mörner yrkade likaledes bifall. Hr Hjärne yrkade afslag af denna punkt och anagande af hr Stolpes motion. Trodde en hög plikt unna förmå idkare af rörelse att ordentligt uppgifa sina inkomster. Sedan frih. Raab och Sprengtporen samt grefve Ugglas ytterligare utvecklat sina skäl, ustäldes votering, som utföll med 40 röster för biall emot 27, hvilka yrkade återremiss. — Må mig vederfaras detsamma, och mer lertill, om jsg förgäter dettal Ett mäktigt ehuru smärtsamt intresse samade alla omkring den sistkomne, som nu Å Ir