Aftonbladet – 27 mars 1857, sida 3

!Presteståndet. PLENUM DEN 26 MARS BE, M. Gårdagens aftonplenum var utsatt endast för bordliggning af statsutskottets utlåtande n:r 48 i anledning af K. M:ts proposition avgående den med Danmark afslutade traktaten om upphörande af örssusdska tullen m.m. Något annat ärende förekom icke. Borgareståndet. PLENUM DEN 26 MARS E. M. I gårdagens aftopplenum föredrogs bevillningsutskottets betänkande n:r 5, angående ifrågastälda förändringar i föreskrifterna om allmänna bevillningens utgörande. Ingressen, hvari utskottet besvarat mojoner af mera omfattande beskaffenhet, åsyftande upphäfvande eller rubbniog af nu antagna allmänna bevillningsgrunder, genomgicks och bifölls utom 4:de punkten, hvari utskottet afstyrker de motioner, hvilka äsyfia dels nedsättning i bevillningen af så väl handel och näringar i allmänhet som fast egendom, dels ock bestsmmande af en lika afgifwprocent för de efter andrå artikeln skattskyldige näringsidkare samt embetsoch tjenstemön. Denna punkt återremitterades, på yrkande af hrr Malmborg, Nygren, Bager, Ödmanson, Cramer, Embring, Schenström. Rudling, Lal!lerstedt, Frick, Muren, Bodell, Tauson, Hesselgren, Hasselrot och Stolpe, alla instämmande i br Malmborgs yrkande i sin reservation, att hvarje sambällsmedlem, utan åtskilnad för olika klasser, skall i bevillaing enligt andra artikeln erlägga en procent af -in årliga inkomst. Flera talare ogillads utskottets råstående, att det med den vid sista riksdag skedda sedsättning i procenten å bevillning för handel och rörelse afsedda ändamål — samvetsgrannare uppsgifcer och pröfoing vid taxeringarne — förfelats. Hr Hesselgren förklarade deremot, stt han fattat af-. sigten med samma nedsättning vara att bereda en verklig skattelindring. Hrr Schenström, Ruding och Hasselrot fästade sig i synnerhet vid jordens ojemna och i förhållande till köpevärdet låga tsxeringsvärde. Det obilliga och demoraliserande i den nu svällande olika bevillningsprocenten af löntagare och näringsidkare framhölls och skildrades i bjerta firger af flera talare. Hr Nygren anförde såsom exempel, att om en embetsman och en handlande hvardera hafva en årlig inkomst af 2500 rdr och den förre alltså skulle taxeras till 25 rdrs bevillning och den senare till 62!, rdr, så anser en taxeriogsmar sitt samvete fordra att ej uppskatta den senares nokomst till mer än 1000 rår. Hr Muren yttrade: Det fins intet tecken till rättvisa i den olika bevillningsprocenten af löntagare och näringsidkare, och man kan ej förtänka taxeringsmännen att de göra afseende på sådant.. Hr Brodin ville endast medgifva återremiss, för åstadkommande af skärpta kontroller. För öfrigt föranledde endast första punkten, hvari utskottet afstyrker bifall till de motioner, som afse upphäfvande af all bevillning enligt första och andra srtiklarne, någon vidlyftigare diskussion. En af motionärerna i denna syftning, hr Spångberg, beklagade det resultat, hvartill utskottet kommit, och yrkade afslag depna punkt. Hr Rönblad ville äfven borttaga bevillning efter andra artikeln. Städerna hade nog många skatter utom bevillningen, nemligen kommunalskatterna, magistratens aflöving m. m. Vis erligen hade landet grundskatterna, men dem finge man ej taga med i beräkningen, ty egarne hade ju förvärfvat sin jord under full vetskap af dessa gravationer. Hr Stolpe invände, att städerna redan, i anseende till bevilloingens ringa belopp, äro nästan skattefria. Tager man dertill i beräkning de jorddomäner, med hvilka städerna blifvit begåfvade och till hvilka kronan är verklig egare, så kan ej nekas, att städerna i förhållande till landsbygden äro särdeles lyckligt lottade. Då nu dessutom konsumenterna af stads mannanäringarnes produkter till största delen tillhöra landets befolkning, så är det i sjelfva verket denna som bekostar städernas administration, hamnoch brobyggnader m. m. Grundskatterna, såsom en statsekonomisk olycka för landet, böra, så snart som möjligt, borttagas. Bevillning är den mest rationela beskattningsgrund. Derföre bör hvad som finnes i detta afseende behållas, för att i framtiden tjena till grundval för en rationel beskattning. Talaren yrkade bifall å första punkten. Hr Bodell höll före, att det vore ej mer än billigt ait konsumenten beredde köpmannen så stor vinst, att han kunde betala sina skatter både till kronan och kommunen. Det förhatliga i bevillning efter andra artikeln låge deri, att ingen hvarken kunde eller ville rätt uppge sina inkomster. Bevillningen drabbar dessutom endast den idoge arbetaren, som rörer sig med synligt kapital, medan deremot den rike lättingen går fri. Yrkade afslag. Hr Muren fästade uppmärksamhet derpå, att alla beskattningssätt äro underkastade stora svårigheter. De indirekta, såsom tullarne, äro dyra. Derföre har man i England öfvergifvit den indirekta bnskattningen och gripit till bevillning. Hr Hasselrot opponerade sig emot påståendet om städernas skattefrihet. I många städer finge nemligen iovånarne göra sammanskott för att bygga offentliga hus och aflöna embetsmän, hvaremot em: etsmånnen å landet aflönas af kronan. Med städernas donerade jord ville talaren finca en likhet i kronohemman å landet, hvilka mot obetydlig lösen få köpas till skatte. Äfven hr Ekholm uppträdde mot påståendet om s:ädernas skattefrihet. Hr Rydn ville medge, att landet betalade städernas skatter, men ansåg att, då landtmannens produkter afsättas i städerna, man med lika skäl kunde påstå, att städerpa betalade landets skatter; yrkade för öfrigt bifall. Bifall yrkades af hrr Brodi:, Embring, Björkman, Gråå, Ödmanson och Gahn; hvarefter punkten utan votering bifölls. Ståndet beslöt, att om lördag företaga statsutskottets nu bordlagda betänkande om sundska tullens afskaffande. Bondeståndet. PLENUM DEN 26 MARS E. M. Man beslöt att om lördag företaga val till reviso rer och deras suppleanter för granskning af diskontverkets och lånekontorens förvaltning. Förre vice talman Per Ersson från Werm!and, som -ill följd af enskilta angelägenbeter förklarat sig svårligen kunova delcaga i nästa års statsrevision, har,